Visst är många 80-talister bortskämda!

Min erfarenhet av vilka krav som ställs av personer födda på 80-talet är från mitt förra jobb som lagerchef.

I den rollen såg jag från slutet av 90-talet och fram till förra året en klar förändring i synen på att arbeta bland de som är födda från 80-talets början och framåt. Ju längre in i det decenniet de är födda desto större har det problemet generellt sett blivit.

Det handlar om en kombination av stora vida planer, höga krav på att snabbt få ett större ansvar innan man har bevisat sin duglighet och ett skevt perspektiv på vad man ska ha för lön för ett okvalificerat arbete som ett lagerjobb ändå i grunden måste betraktas som.

Trots ovanstående problem hade jag i den rollen ändå turen att till största delen finna rätt personer med många yngre som var mycket duktiga och hade rätt inställning till sitt, för det mesta, första fasta jobb. Men åldersmixen förändrades successivt under de sista åren med en förskjutning uppåt i ålder och med betydligt fler som hade en bredare arbetslivserfarenhet. Allt för att kompensera den förändrade synen på att arbeta bland många yngre som jag såg.

Jag är därför, i alla fall delvis, benägen att hålla med Amelia Adamo när hon säger att de är lata och har väldigt hög svansföring.

Så ser tyvärr verkligheten ut hos många yngre med en lite för uppskruvad självbild.

Visst finns det yttre omständigheter som gör det mycket svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Men att väl där träda in med en egoistisk syn och orimliga kravställningar är mycket märkligt.

Jag vet dessutom att många från samma generation, med rätt inställning och sunt förnuft, håller med mig om att problemet existerar och sätter käppar i hjulet inte bara på arbetsmarknaden.

Andra bloggar om Amelia Adamo, Gustav Fridolin, generation Y, 80-talister, samhälle, uppfostran, arbetsmarknad,
Intressant.se