Dags att börja surfa anonymt för att lura IPRED-poliserna

Dagen D för införandet av IPRED är här och uppenbarligen har arbetet redan börjat med att sätta dit personer som har laddat upp material.

Lite oväntat är det inte skivbolagen som hann först. Istället är det fem ljudboksförlag som vill komma åt personen bakom det IP-nummer som bland annat laddat upp ljudböcker av Jan Guillou.

Jag gjorde precis en titt och hittade ett antal öppna nätverk i min närhet. Ägarna av dessa riskerar nu teoretiskt att någon annan delar med sig av filer som kan rendera att giriga skivbolag eller ljudboksförlag knackar på fel dörr. Lösningen på detta är, enligt Piratpartiet och en rad andra, att vi alla öppnar upp våra trådlösa nätverk och på så vis gör internet fritt och öppet för alla utan möjlighet för några piratjägare at kunna konstatera vem som i praktiken har delat med sig av material som de anser inte ska kunna ske.

Jag funderar på hur en tjänst som den FON tillhandahåller, där man kan splitta sitt trådlösa nätverk i två delar med en som är privat och en som är öppen för vem som helst att använda, kommer att hanteras i vårt nya IPRED-samhälle? Hur blir det med andra öppna nätverk på caféer och andra offentliga platser? Ska dessa enskilda småföretagare, svenska städer eller störa köpcentra ansvara för om någon delar med sig av en skiva eller en bok?

Leo Erlandsson har undersökt med sitt försäkringsbolag, Länsförsäkringar, och de svarar på ett mycket svävande sätt på frågan hur hemförsäkringen skulle kunna träda in för att täcka rättegångskostnader som uppstår om du ställs till svars för fildelning som du inte utfört själv. Jag gissar att andra försäkringsbolag är lika osäkra.

Vill man inte riskera någonting, hur liten risken nu än är att man skulle bli påkommen med fingrarna i nedladdningssylten, så finns dessutom den anonymineringstjänster som sopar bort spåren av vem du är i form av ditt IP-nummer. Relakks, Ipredator och Dold tillhandahåller denna lösning för runt 50 kronor per månad.

I relation till vad det skule kosta att köpa de alster som man istället kan ladda ner är det en mycket överkomlig summa för de allra flesta kulturkonsumenter.

Det spelar inte någon roll vilken tilltro som vissa verkar har till IPRED och dess möjligheter. Den kommer kanske att skrämma några att ägna sig åt vad hittils gjort, men successivt kommer vardagen med IPRED att innebära att alla anpassar sig efter förutsättningarna och utnyttjar möjligheterna så effektivt det går utan att riskera att åka dit.

Anpassningen hos musikartisterna till ett liv med betydligt fler livespelningar har redan pågått ett bra tag för att på det viset väga upp det som förloras på mindre skivförsäljning. Om det är någon som ska hållas under armarna i musikindustrin så är det artisterna och inte bolagen. Hur detta ska ske i andra delar av kulturindustrin som utsätts för nedladdning av deras alster vet jag inte riktigt.