Fel fokus leder inte verksamheten framåt
Det har snart gått ett år sedan jag tog ett kliv från en arbetsplats jag varit trogen sedan våren 1994.
Från ett relativt stort företag med 70 anställda i en koncern ägd av ett investmentbolag, med allt vad detta innebär, till ett litet privatägt företag med 10 anställda.
Från ansvaret som lagerchef i en trög organisation, med fingrarna i den dagliga planeringen av resurser och prioriteringar, till ett övergripande ansvar för logistik och IT hos ett växande och flexibelt företag som direkt konkurrerar med den stora kolossen.
Hos kolossen har det fortsatt att, till synes, handla om hela havet stormar det senaste året och jag har aldrig ångrat mitt vägval en enda sekund sedan dess. Det finns givetvis personer man saknar från det gamla, men många av de som är värda att sakna håller jag en fortsatt kontakt med.
Sedan finns det personer som, efter den skilsmässa som innebar att jag landade hos den lilla konkurrenten, har hanterat just detta faktum mindre bra. Inte så att jag på något vis har utsatts för personliga otrevligheter utan mer det fullkomligt fascinerande hur man kan lägga sitt fokus på saker som alldeles oavsett vad borde riktas in på den egna bristfälliga verksamheten för att driva den framåt och genom detta få tyst på den lilla konkurrenten.
När det dessutom handlar om en person som jag aldrig någonsin skulle få för mig att se ett sådant agerande ifrån för några år sedan så är det nästan ännu mer beklämmande.
Världen är inte större än att man en vacker dag kan stå där som kollegor igen. Nog vore det trevligare att då kunna göra detta rak i ryggen utan att ha haft båda händerna i ett beteende fullt av dynga och missriktad rädsla?
Uppdatering:
Så här, som Ronge Kommunikation gör, kan man också behandla en person som lämnar ett företag för att, i alla fall delvis, ge sig ut på en konkurrerande marknad. Sedan ska det givetvis efterlevas också…
Andra bloggar om personligt, vägval,
Intressant.se
