80-talisterna som går på jobbintervju med pappa

Jag återkommer till 80-talisterna ännu en gång. Förra veckans inlägg om att det successivt hände något med de som föddes under detta decennium fick en del långa och försvarande kommentarer av blandad kvalité. Allt från att vända kritiken mot 40-talister till att rada upp argument, som inte håller, om hur mycket värre det är för 80-talisterna än generationen före dom.

Det kryper fram ett försvarande av en hel generation, sin egen, samtidigt som de i flera fall visar upp en klar och tydlig kaxighet och något egoistisk syn på sig själva och sin egen förträfflighet.

I dagens Metro kan man läsa om att 10 procent av de tillfrågade cheferna i tidningen Chefs undersökning har mött föräldrar i samband med löneförhandlingen som deras son eller dotter ska klara av.

Även i det här fallet så kan jag inte säga att jag är överraskad. Även om jag inte har haft med någon mamma eller pappa i samband med en löneförhandling så har jag haft kontakt med mamma eller pappa till en 80-talist i en rad andra sammanhang:

• Pappan som varit med sin son på en anställningsintervju. Inte bara väntat utanför, utan varit med och varit delaktig under intervjun.
• Pappan som ringer och undrar varför hans sons anställning upphörde under en provanställning.
• Mamman som ringer och talar om att dottern är sjuk och inte kommer till jobbet (en helt vanlig förkylning med lite feber).

Några exempel i vardagen som klart och tydligt går att koppla till den andra halvan av 80-talsgenerationen.

Andra bloggar om Amelia Adamo, Gustav Fridolin, generation Y, 80-talister, samhälle, uppfostran, arbetsmarknad,
Intressant.se