Wanja, du tog min skönhetssömn

Det går inte att ta fel på Wanja Lundby-Wedins glöd att kämpa för att visa upp att hon inte sitter ensam i den båt med lurade styrelsemedlemmar från AMF. Men fan vet om det hon gjorde igår kväll var till det bättre!

Utlyser man en presskonferens till 22.00 en söndagskväll, som sedan inte kommer igång förrän 23.30, så måste det finnas mer substans och klara besked än vad hon lyckades presentera fram emot midnatt till måndagen.

Hon har inte varit ensam om att känna sig lurad. Hela styrelsen säger sig nu känna samma sak och de anser att det är Elmehagen själv som ska betala tillbaka en summa som kan vara så stor som 20 miljoner för att han skulle ha brutit mot den sk lojalitetsplikten. Ja, om det nu skulle vara så att Elemehagen skulle ha brutit mot några regler så ska den frågan givetvis hanteras. Men jag kan inte se vad detta har att göra med Wanja Lundby-Wedins, och övriga styrelsens, enorma tillkortakommanden? Det är två olika frågor och där den sistnämnda bara skymmer ljuset för huvudfrågan, den om styrelsens ansvar.

Precis som flera andra redan har konstaterat så borde man, om det har försigkommet något som är olagligt omgående gå till polisen och anmäla saken för fortsatt utredning.

Om det sedan skulle ha handlat om för stora inbetalningar är inte heller det Elmehagens juridiska problem och ansvar. På den här punkten spekulerar man, mest för eget välbefinnande tycks det, att det har, enligt styrelsens uppfattning, varit för stora och överensstämmer
inte med anställningsavtalets intentioner. Hur detta har kunnat
inträffa är föremål för fortsatt utredning.

Alltså vet man inte om det handlar om noll eller 20 miljoner kronor som skulle kunna vara fel. Rena gissningar grundade i en förhoppning om att deras eget ansvar ska skymmas av något brottsligt av den person som har tagit emot pengarna som ännu så länge inte kan bevisas ha kommit ifrån något annat än ett ingånget avtal mellan två parter.

Kallar man till en egen presskonferens i LO:s eget namn, efter det att hela styrelsen i AMF har haft sammanträde, så tycker jag att man ska kunna förvänta sig att få vet att man har konstaterat en rad fakta som konkret innebär någonting. Istället fick vi höra fortsatta förklaringar om att Wanja känner sig lurad, förd bakom ljuset och vilseledd. Det är en jäkla skillnad på att vara lurad och att känna sig lurad.

Wanja har inte vunnit något, som Aftonbladet skriver i sin rubrik, utan hon har tagit en rövare att på egen hand rycka åt sig initiativet i affären. Det stora problemet är bara att det sker på känsla och inte på fakta och ingångna avtal. Det kan komma sådana bevis när hela utredningen är klar, men just nu finns dessa inte presenterade.

Den upptrissade stämningen inför presskonferensen sent igår kväll skedde via Twitter där det direkt skapades en hashtag, LObonus, för ändamålet och där de som kunde se bilderna inför det hela på olika ställen kommenterade detta och spekulationerna om vad som skulle hända var många innan det faktiskt slutade med en liten tummetott.

Kulturbloggen konstaterar att Twitter igår kväll var det enda stabila mediet som gick att följa.

En redaktion med många intresserade och initierade människor hjälptes åt och diskuterade sig fram till olika scenarior. Visst förekommer det en del oseriösa inslag, men är i det stora hela en högst sansad dialog och diskussion som jag tycker att vissa med åsikter om pladder och annat borde gå in och läsa efterhand och det förekommer definitivt inte några förföljelser och andra påhopp som triggar de idioter som uppenbarligen har hotat Wanja.