Tankar om dagen – onsdag 11 mars 2009

Ytterligare en dag då min dotter M har börjat morgonen med att direkt kräkas upp det hon först har druckit. Den här gången en dryg deciliter honungsvatten. Vi har trott att det har berott på hennes förkylningsastma som brukar leda till slembildning som slutar med spyor av det här slaget, men nu har det varit några för många sådana sedan i lördags.

Efter ännu ett besök hos läkare fick vi idag ändå en helt okej förklaring till varför det sker. Hon har ett virus i halsen som irriterar och kan framkalla kräkreflexer mycket lätt. Det går över av sig själv. Förhoppningsvis förr än senare.

Min äldsta dotter N, snart 4 år, finns på samma dagisavdelning och får därför välja om hon vill vara hemma när M är sjuk. Och hon vill vara hemma för att "hjälpa till att ta hand om M". Hur mycket hjälp det är går att diskutera, även om hon oftast är mycket omtänksam om sin lillasyster.

Hon talar även om för oss, mig själv och min fru, att vi inte kan ha på oss träningsbyxor när vi är hemma på dagarna. Vi måste ha på oss "fina kläder", något som hon själv tar mig sig matchat i färger och allt. Igår hade jag en ful munktröja på mig. Ja den var ful ända fram till hon tog på mig själva luvan. Då var jag helt plötsligt cool enligt henne. Snart 4 år som sagt.

Själv ägnar hon sig åt att räkna, skriva bokstäver och lära sig ord på engelska och tyska. Det låter ganska avancerat för en tjej som inte ens fyllt 4 år, men det är helt och hållet hon själv som driver detta framåt genom att fråga och fatta mer än vad man själv kan förstå att en så liten tjej borde kunna göra.

När hon räknar och kommer till tjugonio, tjugotio och tjugoelva så talar vi om för henne att efter tjugonio kommer trettio och trettioett. Sedan behöver vi inte förklara vad som följer förrän det blir trettiotio. Hon kopplar själv logiken i det hela. En smart liten tjej med en stolt mamma och pappa.

Det brutalaste hittils var när hon en kväll talade om för mig att jag skulle sätta mig – på tyska med orden setzen sie sich bitte!

Eftermiddagen har först lagts på arbete och sedan på lite matshopping på Hemköp. Färsk torsk till middag och en gryta nypoppade popcorn till kvällsmat framför tv:n.

Att vara hemma så många dagar för vård av barn som varit fallet de senaste månaderna tär på psyket. Jobbar man på ett litet företag med uttalat ansvar så är det ingen som utför det man själv inte hinner när man är hemma och försöker kombinera vabbande med jobb när det funkar.

Trots detta så funkar det bra, inte minst beroende på flera småbarnsföräldrar med liknande sjukdomsschema och en förstående chef som supportar och talar om att familjen är viktigast och att det är som det är med den saken.