Nyttiga bloggidioter i ett folkrörelseperspektiv

DN gör vad man kan för att förringa förra årets bloggbävning kring FRA och hävdar att handlar om betalda proffsbloggar och PR-byråer som ligger bakom det hela.

Det mest intressanta är vad det är som får DN att just nu, så lång tid efter frågan var brännhet, väljer att granska något som inte ens lyckades med sin föresats att stoppa FRA-lagen.

Jag tror att anledningen till att det sker just nu är det faktum att frågan, på väg åter från remissinstanserna, har mött mer eller mindre kraftig kritik och för att kväva så mycket av kritiken bland de som har engagerat sig finns det ett värde i att misstänkliggöra den förra stormen.

Att det har funnits framträdande proffs i debatten råder det inte någon tvekan om. Niclas Strandh skriver på DeepEdition och förklarar varför det är så:

>>Slutsatsen blir alltså att antingen finns det en rejält tät kund i
bakgrunden och en hoper av alla som engagerat sig i frågan ljuger som
fan och har fått feta hemliga lönecheckar. Eller så kan det vara så att
PR-människor, reklamare och andra kommunikatörer faktiskt ser ett värde
i att det finns personlig integritet, kommunikationskanaler som inte är
styrda och avlyssnade av staten – helt enkelt personer som, genom sin
professionella kunskap om kommunikation och manipulation inser att det
här är för mycket, för inskränkande och för odemokratiskt. Och väljer
att agera utifrån att de faktiskt är proffs på att kommunicera, proffs
på att få upp frågor på agendan.<<

Jag tror inte för en sekund att ett antal proffskommunikation skulle ha lyckats engagera så många vanliga människor som till slut vaknade och reagerade över vad som höll på att hända. Det är viktigt att media ägnar sig åt sitt jobb och granskar vad som är svårt för allmänheten att förstå, men än en gång tror jag att den äldre delen av media har gått på en mina, missat kraften i det nya medielandskapet, och helt enkelt diktar upp en teori som saknar substans.

Och även om det skulle finnas PR-byråer som på något vis har backat upp delar av bloggbävningen så förändrar inte det faktumet att ett engagemang med substans och kunskap i frågan växte fram. Det handlade inte bara om en lång okunnig svans som hängde med på tåget utan om många kunniga personer som tillsammans skapade en helhetsbild av problematiken som ökade insikten om fråganas betydelse.

En annan intressant fråga är om bloggbävningen var en folkrörelse eller inte. Hade någon frågat mig mitt under brinnande strid, förra sommaren och en bit in på hösten, så sa jag med självklarhet att det var en så stor fråga, och missbedömning av regeringen, att den skulle få konsekvenser för deras framtid. Det visade sig, i stridens hetta, vara en kapital felbedömning. Bloggbävningen var kraftig i media, men den hade aldrig den folkliga förankring som många med mig trodde. Svensson har utvecklat detta:

>>Det var visserligen många bloggar som skrev om det hela, men det
berörde inte det svenska folket på nåt djupare sätt. Det kommer vi att
få se i de följande valen. FRA-lagen och andra integritetsfrågor kommer
att ha en marginell betydelse för valutgången både i årets EU-val och i
nästa års riksdagsval.<<

Även om FRA-frågan, och andra integritetsfrågor, kommer att fortsätta att vara heta diskussionsämnen  så tror jag, tyvärr, att de kommer att vara så i en begränsad del av samhället. Chansen att få ett ännu bredare genomslag, och därmed öka engagemanget på ett djupare plan i samhället gick förlorad när regeringen lyckades driva igenom det modifierade förslaget i höstas. Hoppet om ytterligare justeringar i lagen står nu till remissinstanserna och deras kritik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , Intressant.se