Min mamma säger nej till IF Metalls “möjlighet” till sänkt lön

Jag är kluven till det avtal som IF Metall har slutit med arbetsgivarna där de ger parterna på den lokala arbetsplatsen möjlighet att sänka arbetstiden till 80 procent med bibehållen timlön.

Det som är positivt är att parterna försöker ta sitt ansvar för en pågående kris där många riskerar arbetslöshet. Att då tillfälligtvis gå ner max 20 procent i arbetstid för att företaget ska spara pengar som gör att de kan övervintra är en mycket bra ambition och kan säkert rädda ett antal personer från att varslas och i värsta fall tvingas sluta sina anställningar.

Det negativa är om företaget inte lyckas övervintra med de goda ambitionerna som avtalet står för. Att det helt enkelt inte är tillräckligt utan ändå leder till varsel och uppsägningar. Då går ett antal av de anställda ut i arbetslöshet och får ersättning baserat på den 80-procentiga lönen som IF Metall förhandlat fram.

En enkel uträkning visar att en månadslön på 20 000 med IF Metalls
lösning, eller vid direkt arbetslöshet, ger i runda slängar 2 700
kronor mindre per månad efter skatt.

För den som, med samma lön, antar lösningen för att sedan bli
arbetslös innebär det nästan 5 000 kronor mindre per månad efter skatti jämförelse med heltidslönen.
Det första alternativet är kännbart och det andra givetvis en extrem
påfrestning för vem som helst. Det är att jämföra med ersättningsnivån
man får när man varit långtidsarbetslös i mer än 300 dagar.

Just denna problematik har de anställda på min mammas arbetsplats tvingats att ta ställning till igår. Där har det redan under hösten och vintern varslats och gjorts sig av med ett stort antal anställda. Nu är det dags igen med ett varsel på ytterligare 10 anställda och i det läget kommer då frågeställningen om att använda sig av IF Metalls uppgörelse upp.

Min mamma och övriga medlemmar i IF Metall på hennes arbetsplats tog igår, vid en omröstning, ett klart ställningstagande emot en sådan tillfällig uppgörelse, vilket då istället leder till att 10 anställda istället varslas. De anställda tar alltså med stor kraft ställning emot vad IF Metall lyckats möjliggöra.

De ser det inte som en möjlighet till fortsatta anställningar efter en begränsad period av lägre lön, vilket de flesta säkert skulle kunna klara av ekonomiskt, utan som en mycket stor risk att själva vara med i nästa varsel som tvingar ut dom i arbetslöshet med ersättning baserad på den sänkta 80-procentiga lönen. Var och en ser till sig själv och låter istället tio andra arbetskamrater bli varslade. 

Det låter elakt och egoistiskt och det är det kanske. Eller inte
egoistisk förresten, utan individualistisk, men samtidigt en fullt
rimlig handling och jag har full förståelse för detta alldeles särskilt
med tanke på vad som redan har skett på företaget under det senaste
halvåret.

Jag tror att den här typen av nya tankar över hur vi måste tänka oss att vara mycket mer flexibla kommer att växa fram de kommande åren. Däremot kan jag tro att det är svårt att få rätt gehör för vad som som i kristtider uppfattas som enbart negativt och som inte är i takt med vad som sker om man blir arbetslös efter att ha offrat 20 procent av sin lön för sin arbetsgivares överlevnad.

Tanken och ambitionen från IF Metall och arbetsgivarna är god, men jag tror att de flesta i det här läget ser till sig själva och till sin ekonomi om det värsta händer och arbetslösheten väntar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *