Gammelmedia och skvallermobben

Orden är många.

Kakafoni, kakofoni, gammelmedier, riktiga medier, medborgarjournalister, skvallermobben. Diskussionen om bloggarnas positiva och negativa inverkan i samhällsdebatten är mer aktuell än någonsin och det haglar av benämningar som i många fall ställs emot varandra i en svartvit diskussion.

Så sent som igår kväll diskuterades frågan i Babel där Jan Guillou, Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) och PM Nilsson från Newsmill deltog. Den ärrade Guillou hade enligt mig mycket svårt att låta trovärdig i sin argumentation medan Sofia och PM hade en betydligt mer nyanserad, och realistisk, syn på saken.

Redan i helgen och i början av veckan har DN gjort ett tappert men föga framgångsrikt försök att misstänkliggöra bloggarnas ärliga avsikter i bloggbävningen kring FRA-debatten.

Vi har stormen kring Liza Marklund i färskt minne. Även där har flera representanter för gammelmedia, bland annat Jan Guillou, gjort vad de kan för att se allt som har skrivit i bloggar som skvaller från mobben.

Ännu ett led i en breddad möjlighet till debatt för icke-etablerade debattörer öppnade igår när Second Opinion officiellt slog upp sina portar. Det ska vara ett alternativ till Newsmill som håller sig redan etablerade degbattörer och dessutom betalar för artiklar, något som vissa anser har inbillat gräsrötterna att den fria debatten på Newsmill inte är så frit.

På Second Opinion handlar det om att man lägger fram sin egen syn på en redan publicerad artikel någonstans i medierna. Du behöver alltså inte ens en egen blogg som bas utan skriver av dig dina åsikter när det passar om det som du reagerar över och når direkt ut till en betydligt bredare publik än genom att bygga upp en läsekrets och ett förtroende via en egen blogg.

Det finns precis lika stora nyansskillnader bland bloggar som det gör bland landets olika medier. Seriositeten hos SvD, DN och Sydsvenskan är enorm i en jämförelse med Aftonbladet och Expressen. Och tar vi ytterligare ett steg ut i träsket så hamnar vi i en svartvit jämförelse med Hänt Extra och liknande gottiga blaskor som bara läser hos frisören.

Problematiken med att dra alla bloggar över en kam, så som bland annat Jan Guillou tycks göra, är precis lika stor som att jämföra den journalistiska seriositeten mellan SvD och Hänt Extra.

Bloggen och andra nya sociala verktyg är, vare sig vissa etablerade journalister vill det eller ej, en gigantisk möjlighet för gräsrötter, medborgarjournalister eller vad det nu än kallas och handlar om, att göra sin röst och sina åsikter hörda och uppmärksammade på ett sätt som aldrig var möjligt för bara 10 år sedan.

Vad det hela handlar om beskrivs väl av Sofia Mirjamsdotter i ett av sina första inlägg på Bloggvärldsbloggen och även något av vad hon i lite andra ordalag framförde i gårdagens diskussion med Jan Guillou:

>>Face it gammelmedia – vad ni än skriver så
kommer alla uppgifter att dubbelkollas och kollas igen, av
hundratals bloggare som inte nöjer sig förrän de
fått hela sanningen. Det är något bra. Och om
gammelmedia rätt tar till vara den möjligheten kommer de
att återfå det förtroende som sedan länge
är förlorat hos många av
gräsrötterna.<<