Fackeltågen har flyttat från Stora Torget till de sociala medierna

Hur man lyckas i livet beror som de flesta av oss vet på en rad olika omständigheter. Det handlar om arv, miljö, tur, timing, drivkraft och en hel massa andra mindre och större faktorer.

Linda Skugge skriver att vi inte behöver mångfaldsprojekt och fler fackeltåg utan att vanlig enkel hyfs räcker för att skapa mer solidaritet i samhället och därmed ge fler unga i dagens samhälle nya möjligheter.

Det låter bra och fullkomligt självklart, men det är knappast det vi ser på en rad olika områden. Sociala medier är i det stora hela en enorm vinst för den breda massan i samhället och kan på många sätt hjälpa till att överbrygga en rad olika motsättningar samtidigt som det öppnas dörrar för många till en värld som tidigare har varit stängda.

Manifestationer som tidigare har skett på gator och torg sker nu varje dag i det lilla och det stora på sociala medier, communitys och bloggar. Möjligheterna även på det här området har öppnats upp för många fler och vi ser dagligen mer eller mindre triviala upprop komma till stånd via nya grupper på Facebook och på andra ställen. Många av fackeltågen har helt enkelt flyttat in från Stortorget till det sociala medie-torget. Det är där det brinner av engagemang och kämpaglöd.

Men samtidigt är det också en rad av dessa som definitivt inte enbart ser till helheten och att skapa mer solidaritet. Enfrågekanalerna har blivit enormt många fler och motsättningar mellan gammalt och nytt, generation mot generation, har på flera sätt blivit mer framträdande. Jag tror att det i sig är en välgärning att så sker i många fall. Att vi helt enkelt blottar det som tidigare har legat dolt lite för länge för att främja en god långsiktig utveckling inom en rad områden, men det finns även en uppenbar risk att det i vissa fall bromsar den samma.

Linda Skugges text är till viss del reklam för sin nya bok "Nej du är ju svart – En bok om att
vara ung i mångfaldens Sverige"
och kan möjligtvis anses vara en aning blåögd och förenklad. Men hon säger det som socialdemokraterna har försökt att manifestera i många år. Den enda och stora skillnaden är hennes recept att i första hand fokusera på individen istället för kollektivet.

Det är inte alla unga tjejer som mår dåligt eller alla osynliggjorda invandrare i förorten som via en kollektiv masslösning ska beredas förutsättningar att lyckas. Det är genom att de individuellt får möjligheter som för att de kan lyfta sig själva och andra till ett bättre liv. Individuella insatser och ger större möjligheter till ett individuellt ansvarstagande.

Dessa möjligheter får sedan kombineras med den personliga drivkraften, som är helt avgörande, och den där turen och timingen som bara dyker upp, oftast som ett resultat av allt det andra.

Ju fler samhällsmedborgare vi har som bereds de rätta verktygen för att lyckas med detta, desto större resurser får samhället att fördela till de som av olika anledningar behöver stöd och hjälp från tid till annan.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , Intressant.se