Svenska skidvärldsmästare i bortförklaringar

Anders Södergren etta och Johan Olsson trea.

Så var det för knappt en vecka sedan i världscupen och alla började prata om svenska medaljer på inledningsdistansen i VM.

När det idag verkligen gäller så snöar det. Ja, ni hörde rätt. Det snöar på ett skid-VM och då har givetvis svenskarna misslyckats med vallningen. Säger man. Anders Södergren slutar runt 20:e plats  och Johan Olsson blir bäste svensk först på åttonde plats. Hans sämsta placering på favoritdistansen under hela säsongen.

Samtidigt så dyker åkare upp som inte har varit i närheten av en prispall tidigare under säsongen och slåss om medaljer.

Andrus Veerpalu, världsmästare på att toppa formen eller någonting annat, vinner ännu ett guld. Han har inte varit på pallen i världscupen sedan mars 2005 när han vann. Världscupen är alltså inte så viktigt för honom. Han har lite svårt att toppa formen ens en enda tävling under en hel säsong utan mästerskap av någon anledning. Senaste gången på pallen var när han vann OS-guld 2006.

Att hemmaåkaren, och förra säsongens suverän Lukáš Bauer blir tvåa är inget konstigt.

Trea blir Matti Heikkinen som i världscupen aldrig varit bättre än sexa

Om detta kan man också har starka åsikter när vissa åkare lyckas med både formtopp och vallning samtidigt.

Bra jobbat säger jag utan minsta spår av dålig förlorare i rösten. För hade Andrus Veerpalu varit svenska så hade vi idag, när han tog sitt fjärde mästerskapsguld, hyllat honom som en av sveriges främsta skidåkare genom tiderna. Och hade Matti Heikkinen varit svensk hade vi hyllat honom för ett alldeles fantastistk genombrott i världseliten.

Anders Södergren har aldrig varit bäst när det gäller och Johan Olsson gör trots allt ett godkänt lopp.

Uppdatering:

Jag är så glad att jag hade fel.