Respektera Ingos död – vänta med farlighetsdiskussionen
Jag har inte skrivit något om Ingos bortgång i helgen av den enkla anledningen att jag inte har någon relation till honom. Den enda relation till Ingos segermatch som jag har är att min pappa berättade att han efter knocken sprang ut i sommarmorgonen och slängde iväg en trädgårdsstol i ren lycka.
Den prestation som skedde mer än ett decennium före det att jag föddes och dessutom i en sport som i Sverige inte har existerat på allvar på många år.
De framgångar som kommit i proffsboxning av svenskar efter Ingo har fått ske utanför landets gränser på grund av den dubbelmoral som vi av någon anledning har vidhållit. Den proffsboxning som nu sker i vårt land är reglerad sådan med ett fåtal ronder och utan några riktiga stormatcher.
Ett exempel på en del av denna dubbelmoral och dessutom ett prov på ren osmaklighet står neurokirurg Niklas Marklund för när han på Newmill för ett par dagar sedan använder Ingos död för att propagera sitt motstånd mot boxningssporten. Han gör det utan att ha träffat Ingo
Ta gärna debatten om att förbjuda vuxna människor att, med eller utan huvudskydd, puckla på varandra. Men ta diskussionen vilken annan vecka än just den då sveriges genom tiderna störste boxare har gått ur tiden.
Respekt kallas det och den borde gälla även för neurokirurger.
Läs även andra bloggares åsikter om Floyd Patterson, Ingemar Johansson, Ingo, boxning, sport,
Intressant.se
