Mina dotter ska sova i sin blå lilla säng

Min lilla dotter, snart 1,5 år, har varit gnällig sedan förra lördagen och haft feber i jojo-form sedan i tisdags morse. Vi har trott att hon haft en släng av influensan, men har blivit mer och mer fundersamma och oroliga sedan igår.

Dock piggnade hon till rejält igår kväll och åt som hon inte gjort på många dagar och var vaken ganska länge innan hon somnade. Men så vaknar hon igen mitt i natten med feber. På morgonen idag var det bara ledsamheter och vi kopplade hennes värsta  plågor till när hon kissade.

Vid halv elva-tiden bestämde vi att det inte bara går att vänta ut något som kanske är influensa längre. Efter samtal med sjukvårdsupplysningen, där vi berättade om misstankarna med urinvägsinfektion, så åkte jag till akuten på Borås lasarett.

Efter ett antal timmar där konstateras ett alldeles för högt värde på hennes snabbsänka vilket resulterar i vidare remiss direkt till barnakuten som efter ytterligare 3-4 timmars väntande på att samla kiss och ta nya blodprover mer eller mindre bekräftar våra misstankar om en urinvägsinfektion som kan har gått upp i njurarna.

Nu har min lilla tjej, efter att ha tvingats igenom en vecka med plågor som vi inte fattade, lagts in på barnavdelningen med intravenös tillförsel av dundermedicin som ska göra henne frisk och glad igen så som hon alltid är annars, men inte har varit på en vecka nu.

Min fru var inne och löste av mig och väl hemma känner jag mig så ledsen över detta. Det är sannolikt inte någon som helst fara med henne, men jag hatar att se henne tvingas lida och jag hatar att hon tvingas sova i en kromad spjälsäng med höga galler istället för i sin nya lilla fina blå säng i sitt nya fina rum med röd fondvägg full med hjärtan.