Jag är så glad att jag hade fel

Genom större delen av den klassiska halvan av loppet satt jag och svor över den förbannat korkade strategin Anders Södergren hade när han envetet låg längst fram och drog utan resultat.

När det kom in på fristilsdelen tappade han en del till en början innan han återigen var där framme och drog så som han har gjort otaliga gånger tidigare med resultat att minst 5-6 åkare susat förbi honom i spurten.

Därför är jag så jäkla glad att jag hade fel i min domedagsprofetia. För den här gången fick han faktiskt utdelning för slitet. Att Northug inte var möjlig att stoppa är inget att säga om, men att han hade tur och kraft nog att ta ett silver var mycket roligt och att beteckna som en riktig bragd.

Om man kan arbeta sig till en medalj genom många tappra försök så är det exakt det Anders Södergren fick valuta för idag.

Jag är också glad över att jag hade fel om min bortförklaringsteori om loppet i fredags. Det verkar faktiskt ha varit vallningen som var orsaken.

Efter det här loppet ser jag inte alls Södergrens målsättning om ett guld i femmilen som orealistisk.