Två sidor av det sociala nätverks-myntet
Bara 17 procent av alla chefer googlar de personer som de har planer på att anställa. Jag tycker att det är en låg siffra, men det kanske beror på att chefsåldern inte riktigt är så synkroniserad med verkligheten som man kan förvänta sig.
Jag har varit inne på resonemang om vad man publicerar om sig själv på internet tidigare och jag tror fortfarande att det finns de som publicerar på tok för mycket av sitt privatliv på diverse olika sociala nätverk och i sina bloggar. Men jag tror inte att det största problemet med en sådan sak som bildpublicering ligger i att personen själv publicerar de värsta bilderna på sin nuna. Det gör bekanta dom tycker att det är roligt med pinsamma bilder på sin kompis. Detn som själv lägger ut den typen av bilder är i de flesta fall fullt medveten om vad han eller hon gör. Det är värre med det man själv inte kan kontrollera.
När det handlar om personer som i de sociala nätverken mixar sina kontakter mellan privata vänner, arbetskamrater och även chefer så finns det i många fall en förhoppning om att kunna visa upp sig i ett större sammanhang för att kanske göra ett gott avtryck.
Jag tror till och med, eller rättare sagt vet med säkerhet, att det finns dom som lägger till sin chef som kompis på exempelvis Facebook enbart för att ställa sig in hos honom eller henne. Det har jag själv sett exempel på under den tid jag var chef för ett 20-tal personer. Flera av de som då blev mina Facebook-vänner gjorde det för att både de och jag verkligen tyckte det var en bra idé.
Sedan har vi de som gjorde det enbart för att jag var deras chef. Visst, jag kunde låtit bli att göra dom till mina Facebook-kompisar, men då har vi nästa avvägning som skedde redan när jag godkände den första personen som jag var chef för. Det handlar om att dra gränsen vid alla eller ingen. Jag drog den vid alla och kunde egentligen se först när jag inte var deras chef längre vem som var mer än en Facebook-kompis som slickat chefen medhårs.
När det gäller chefer som googlar de som sökt en tjänst så vet jag egentligen inte hur många de egentligen kan finna sådär värst mycket spännande om förutom lite supa-bilder på Facebook eller likande sajter, bilder som likaväl kunde varit tagna på den anställande chefens egen personalfest eller privata bastukväll.
Helt seriöst tror jag att en bra koll på de sociala nätverken är ett mycket bättre redskap för att lära känna personer som redan är anställda lite bättre än att försöka skapa sig en bild av någon man inte känner som egentligen bara kan grunda sig på sina egna fördomar om vad som är lämpligt och inte att ta sig för på fritiden.
I det stora hela tror jag att de sociala nätverken överlägset främjar nya möjligheter framför att det skulle vara ett hinder i jakten på ett nytt jobb.
Bloggat: