Marklund taggar inte ner nämnvärt mycket

Visst säger hon sig vara ledsen om beskrivningen av Gömda som en sann historia har gjort att människor känner sig lurade.

Men i övrigt sker det inte några andra väsentliga förändringar i hennes historia. Snarare går hon till motangrepp och trasslar till viss del in sig själv i fler motsägelser jämfört med vad hon tidigare har sagt. 

Jag kan riktigt se framför mig hur upprörd hon har varit när denna text
kom till och hur hon har suttit och gläfst framför skärmen.

Några andra som kommenterat hennes Newsmill-text och vad som även i fortsättningen är delar av vad som kommer att ifrågasättas:

Paul Ronge skriver Men viktigast, meningen: “Att boken är en gestaltad berättelse, inte
något reportage, är alltså inte så uppenbart som vi trodde.” är helt
enkelt inte sanningsenlig. Det är bara att läsa innantill till exempel
här i en DN-intervju i september förra året: “Gömda var jag tvungen att skriva klar för Mias skull eftersom det är en sann historia”. Eller här där hon säger att
“Ingenting är påhittat vare sig i Gömda eller Asyl” och “Ingenting har
gjorts mer dramatiskt än det var, (det har inte behövts)”.

Mymlan skriver att Om boken Gömda varit en fiktiv roman och inte den “sanna historia” den
marknadsfördes som, skulle ingen ha velat ge ut den. Så taffligt
skrivna romaner ges sällan ut i Sverige. Ingen skulle velat läsa boken
som sålde enbart på det faktum att den var ett journalistiskt dokument.
Den är skriven på sämsta tänkbara kvällstidningsspråk, och faktiskt –
till och med Liza kan bättre, även om hon inte är någon språklig
virtuos.

Monica Antonssons svar på Marklund säger egentligen allt: Om det hade stått att "Gömda" var baserad på en sann berättelse hade jag aldrig skrivit min bok. Antonsson kommer för övrigt, mer utförligt, att bemöta dagens svar genom en egen artikel på Newsmill.

Nu har hon svarat på kritiken men jag tror inte att hon har lyckats omvända eller övertyga någon som har fattat misstro mot henne nu eller som har varit tveksam till henne sedan tidigare.

Men uppenbarligen spelar det inte någon roll när intresset för Gömda och Asyl hos bokhandlarna är konstant. Hon kan alltså fortsätta att skratta sig fördärvad åt att pengarna rullar in.

För övrigt är det intressant att konstatera att både DN och Svd, förutom varsitt konstaterande den 6 januari att Mia, sanningen om Gömda säljer bra, skriver om Marklund och Gömda för första gången sedan den 11 och 12 december.

Relaterat i media:

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Monica Antonsson, kultur, media, Gömda, Asyl, Intressant.se