Försäkringskassans problem är bristen på kompetens

Det är ingenting som har hänt enbart beroende på vare sig minskade anslag eller någon annan yttre faktor. Försäkringskassan är just kassa och läget är konstant sedan många år tillbaka.

Visst verkar det just nu vara värre än vanligt, men vi ska komma ihåg att kritiken mot deras handläggningstider återkommer med jämna och ojämna mellanrum. Sena ersättningar är mer regel än undantag.

I oktober 2004 kunde vi läsa om en genomsnittlig handläggningstid på 40 dagar. Dåvarande Barn- och Familjeminister Berit Andnor konstaterade att "i dag kan människor få vänta i flera månader på utbetalning av sin
sjukpenning. Särskilt allvarligt är att det
kan ta lika lång tid innan människor får veta att de inte får någon
sjukpenning alls."

När den nu avsatte (!) generaldirektören Curt Malmborg strax efter tillträdde sitt jobb i januari 2005 sa han bland annat att "han anser också att ingen ska behöva vänta längre än 30 dagar på beslut från Försäkringskassan.
– Snabbhet och rättssäkerhet hänger ihop och är otroligt viktigt."

I mars 2007 återkom Malmborg med ett svidande omdöme om sin egen organisation där han konstaterade att "mest kritik får vi för att det inte går att få besked om hur lång tid
ett ärende kommer att ta. När fattas beslut, när kommer pengarna? Enkla
frågor som vi borde kunna svara på utan krångel."

Han konstaterade även att "vi har varken haft struktur,
organisation eller metodik som erbjudit de rätta förutsättningarna för
ett effektivt och serviceinriktat arbete Det har skapat frustration hos
medarbetarna och försvårat deras utveckling i arbetet och möjlighet
till specialisering i yrket."

Detta nederlag i sin service skulle resultera i en försäkringskassa som skulle göras om från grunden enligt ett recept från Curt Malmborg:

Vi ser nu att även denna ambition har misslyckats.

Även om det idag möjligtvis är värre än vad det har varit tidigare så är det ändå viktigt att i den här debatten konstatera det konstant krassliga läge som Försäkringskassan har befunnit sig i under de senaste fem åren, minst, och att det i grunden inte handlar om resurser utan om en organisation som har saknat ledare med förmåga att strukturera upp verksamheten till en modern serviceinstans med snabba handläggningstider.

Curt Malmborg fick lämna sitt uppdrag och frågan är om Adriana Lender har kompetensen att få styr på verksamheten.

Monica Green och andra, mer eller mindre begåvade, riksdagsledamöter i oppositionen kan argumentera hur mycket de vill om regeringens ansvar för krisen. Men problemet går betydligt längre tillbaka i tiden än hösten 2006 och grundar sig i ett fundamentalt fel i Försäkringskassans sätt att arbeta – då och uppenbarligen fortfarande.

Andra bloggar om Monica Green, Adriana Lender, Curt Malmborg, Försäkringskassan, alliansen, samhälle, politik, ekonomi,
Intressant.se