Birros bloggar och “nej tack” till Aftonbladet

Marcus Birro är nominerad som en av fem bloggar i kategorin Sport & Fritid i kampen om Stora Bloggpriset.

Idag skriver Birro själv om det värvningsförsök som Aftonbladet har gjort för att få honom att både blogga om sport, skriva om italiensk fotboll i Sportbladet samt skriva på nyhetsplats.

>>Det är ingen hemlighet att jag för ett år sedan skrev till Sportbladet
och erbjöd mina tjänster. Laul har hånat mig en del för det men det är
som att hälla vatten på en gås. Hur kan det vara jag som är löjlig för
att jag anser att jag är bra på något när de jag frågar tackar nej? Är
det inte då de som är lite löjliga? […] För en tid sedan blev jag kontaktad av Aftonbladet. Jag åt lunch med
Maria T från nyhetsavdelningen och chefredaktören Jan Helin. […]

Jag fick ett flott erbjudande att skriva i tidningen och samtidigt
flytta den här bloggen till dem och också börja skriva om italiensk
fotboll för Sportbladet. Vad säger man då? Det är värvning att snacka om. Nu är jag inte löjlig längre. […] 

Allting går inte att köpa.

Jag kunde inte se mig skriva för Sportbladet efter allt som har
hänt. Ändå har allt detta gjort att jag fått ökad förståelse och
respekt för Sportbladet och alla de som jobbar där.<<

Det är intressant att se hur den underdog, som Marcus Birro ändå både har varit och själv hjälpt till att fortsätta måla upp en bild av, nu seglar upp som en av de mer trovärdiga rösterna och skribenterna som just nu finns inom de områden han behärskar.

Han skriver om fotboll på Expressen och bloggar på sin egen sajt. Han är programledare i Karlavagnen i SR varje fredag, en mycket uppskattad sådan, och han dyker upp då och då med Tankar för dagen, senast nu i morse. Sedan är han med i Kvällsöppet med Lennart Ekdal samtidigt som han även börjat blogga på TV4. Dessutom vet jag att han då och då medverkar i fotbollssändningar på kanaler som jag inte har…

Är det något av ovanstående som är mindre tveksamt så är det nog Kvällsöppet. Men i det stora hela är det en imponerande makeover av en person som höll på att bli ihågkommen som en arg kille från Göteborg som fick spotta ur sig sin ilska i diverse debattprogram på TV.

Jag gillade nog Birro ganska mycket även på den tiden han var ung och arg, men jag tycker betydligt mycket bättre om honom i 2009 års tappning.

Låt oss dessutom hoppas att den långa resa, med förhoppningar att äntligen få bli pappa till ett levande barn, snart blir verklighet för honom och hans Jonna. Han senaste tankar om detta finns i blogginlägget Gränder (Nära nu) som skrevs igår.