Jacobssons bragdguld ett fattigdomsbevis för svensk idrott

Sett till stora svenska idrottsprestationer i internationella mästerskap är 2008 ett lågkonjunkturens år för svensk idrott.

Ett starkt bevis för detta är att Jonas Jacobsson idag fick Svenska Dagbladets Bragdguld 2008.

Jonas Jacobssons insats i Paralympics ska inte underskattas. Tvärtom är det imponerande att se idrottsmän som lyckas när det gäller. Men problemet är att han lyckats ännu bättre tidigare år utan att ens ha varit i närheten av att vara med i diskussionerna.

Det fattiga svenska idrottsåret 2008 syns även på de nominerade tio till Jerringpriset.

Jag kan egentligen bara se två reella konkurrenter till Jonas Jacobsson i den här samlingen av potentiella Jerringprisvinnare och det är Zlatan Ibrahimovic och golfspelaren Robert Karlsson. Inte heller dom har gjort vad som borde krävas för att få ett bragdguld eller Jerringpriset.

Är det inte så att svenska idrottare just nu håller på och trampar vatten efter många år av framgång?

Visst
är det trevligt att Jonas Jacobsson lyckas vinna ytterligare tre
OS-guld i Paralympics, men med all respekt för den inflation av
medaljer som han lyckats plocka nu och tidigare genom åren – det är
inte detta som kittlar mitt svenska idrottshjärta. Det är framgångar i
stora internationella sporter som börjar lysa med sin frånvaro.

Vi
har i år genomlidit ett olympiskt spel i Peking, som blev ett av de
sämsta genom tiderna, och ett fotbolls-EM som inte gjorde någon
speciellt glad. Detta är två exempel på vad jag ser som tydliga tecken
på svensk idrotts lågkonjunktur.

Vid vinter-OS 2006 var vi
historiskt bra, men när nästa vinterspel i Vancouver börjar om 14 månader så kan vi kallt räkna med ett rejält mycket sämre resultat
än i Turin. Den tur och timing som fanns i Turin kommer knappast att
upprepa sig en gång till. Visst, Charlotte Kalla kan växa ut till en
vinnare även i riktigt viktiga sammanhang, till detta har hon
ytterligare en säsong på sig att bevisa då det bland annat ska tävlas
vid VM.

Vi är inne i en period när vi kommer att få nöja oss med
enstaka, enskilda briljanta prestationer istället för alla de magiska
ögonblick av så många svenska atleter som under de senaste tio åren
gjort oss rejält bortskämda. Detta år har det inte funnits speciellt många briljanta ögonblick att minnas.

Det räcker att titta på
friidrotten för att inse de osannolika år som har varit. Vi kommer
förmodligen aldrig mer att vinna tre OS-guld i friidrott vid samma
mästerskap, så som skedde i Athen, utan vi ska förmodligen vara glada
om vi lyckas få fram en medaljör i friidrott vid varje stort mästerskap.

Sedan
beror inte allt på att svenskarna har blivit så mycket sämre. En
bidragande faktor är att idrottsvärlden och satsningen på sport har
ökat lavinartat i stora delar av världen.

2008 har varit ett historiskt bistert år med en monumental avsaknad av stora segrar i de stora idrotterna. Jag hoppas att jag har fel, men det ser inte sådär värst ljust ut för 2009.

Relaterat i media: