Hade kvinnan ingen anhörig eller annan vän?

Självfallet är det upprörande att en gammal kvinna får ligga död i sin lägenhet i sex veckor innan hon hittas. Men jag har mycket svårt att förstå när media, baserat på vad som nu är känt, vinklar den tragiska händelsen som något Karlskrona kommun och de ansvariga på serviceboendet ska vara ansvariga för.

Kända fakta är att kvinnan har avsagt sig all form av hjälp och kontakt med personalen på serviceboendet. Kommunalrådet Kent Lewén säger att det är något som inte får hända och PRO-ordföranden Urban Mattsson tycker att det inte borde kunna ske med dagens hjälpmedel.

Det är möjligt att serviceboendet skulle, eller snarare borde, ha en rutin som innebär att man gör någon form av regelbunden dörrknackning även hos de som avsagt sig hjälp och kontakt. Samtidigt är även det en avvägning då det egentligen är emot individens uttryckliga önskemål.

Det allra mest anmärkningsvärda med det som har skett är väl ändå att ingen enda anhörig under minst sex veckors tid har brytt sig om att ta någon kontakt med den äldre kvinnan. Hur lång tid före hennes död det var som hon hade kontakt med någon och hur lång tid hon hade kunnat ligga död i sin lägenhet, utan att någon anhörig saknade henne, innan hon hittades på grund av för mycket post i brevinkastet.

Eller så har vi en av de där personerna som jag var inne på i samband med Calle Schulmans artikel om omhändertagandet av sin pappa, nämligen någon som på ålderns höst får sota för sina egna synder med en total brist på kontakt med sina egna barn.

Oavsett orsak till denna bortglömda kvinnas död så är det tragiskt att det får ske. Att en människa, oavsett hur livet har levts, är så ensam att ingen enda person reagerar under så lång tid som minst sex veckor.