En rostig bil är en rostig bil

Jag inser givetvis att ett totalt haveri för de båda "svenska" bilmärkena Saab och Volvo skulle få enorma konsekvenser för många anställda, både i de två företagen och i underleverantörsledet.

Kortsiktigt är detta problematiskt och därför går nu staten in med, i första hand, ett stödpaket på 28 miljarder kronor som ska gå till forskning och utveckling samt kreditgarantier till företag inom fordonsindustrin. Långsiktigt är det mycket tveksamt att hålla två företag och dessa underleverantörer flytande trots att de själva inte har gjort vad som borde göras för att skapa sig en stabil framtidsgrund att stå på.

Saab har enligt expertisen inte gått med vinst någon gång i historien mer än möjligtvis något enstaka år under 80-talet. Volvo har kaxigt lutat sig tillbaka på stora framgångar i USA med en fet försäljningssuccé med XC90 till en hög dollarkurs och inte sett till att ta fram vad som krävs för framtiden.

Dessutom är förmodligen inte 28 miljarder speciellt mycket i sammanhanget och frågan är vad bilföretagen med underleverantörer själva har för idéer över hur de  ska lösa sin framtid? Med tanke på hur enbenta de flesta av dom verkar vara så finns det förmodligen inte mycket att komma med.

28 miljarder kanske räcker för att få sova hyfsat lugnt över jul och nyårshelgerna, men vad sker sedan?

Det går inte att reparera en gammal Volvo 240 så att den blir som ny. Den kan möjligtvis göras om till EPA-traktor, men mycket mer än så är det faktiskt inte.