Lyxfällan Carnegie

Att ett företag som Carnegie hamnar i, om än tillfällig, statlig ägo är ett extremt nederlag för företaget. Samtidigt är det tydliga och raka besked till andra banker om att det inte går att fixa och trixa till det och fortsätta komma undan med totala felaktigheter och omdömeslöst beteende.

Det är som att titta på ett avsnitt av Lyxfällan där något pucko tror att de sköter sin ekonomi bra och försöker lura i de kostymklädda ekonomerna att de har läget under kontroll. Skillnaden här är att det inte är ett puckopar i Alingsås som dragit på sig skulder på 680 000.

Här är det ett företag där ledande personer uppenbarligen har fått för sig att de kan göra vad som helst och komma undan med det genom att blinka lite till Finansinspektionen och Riksbanken.

Sedan är det mycket märkligt hur vissa storägare idag sitter och säger att det är ett totalt misskött företag.

Det märkliga är att det konstaterandet inte kommer förrän den dagen när Finansinspektionen sett till att Riksgälden får ansvaret och därmed mer eller mindre har gjort de andra storägarnas aktier i företaget värdelösa. Det är dubbelmoral och ett konstaterande efter det att klingan i giljotinen har fallit.

Relaterat i media: