Mindre tid på dagis strider emot arbetslinjen
Att lämna sina barn tidig morgon och hämta sen eftermiddag/tidig kväll kan vara påfrestande för både barn och föräldrar, men det är tyvärr den bistra sanningen och vardagen för väldigt många små barn och deras heltidsarbetande föräldrar.
Det går givetvis att arbeta deltid för att genom detta korta ner dagistiden, men om man arbetar heltid, och så vill och måste göra, så finns det kanske inte så många alternativ för alla att tillgå. Har man inte ett nätverk av anhöriga i form av mor/farföräldrar eller andra hyggliga människor runt omkring sig så handlar det om att fixa och trixa för att få till det.
Är man två så kanske det går att överlappa arbetstiderna för att korta tiden på dagis, men det är också beroende av arbetsgivare om detta går. Är man ensam så måste det vara ett helvete när man vill jobba mindre än heltid men av ekonomiska skäl inte kan göra så.
Sett i perspektivet av hur verkligheten ser ut utanför sörgården så är det ett något märkligt förslag som kommer ifrån moderaten Inger Koch och några av hennes kollegor lägger fram på moderaternas framtidskonvent om någon vecka. Det går ut på att inget barn ska, som hon uttrycker det, tvingas tillbringa mer än 40 timmar per vecka på dagis. Hennes svar på hur detta ska vara möjligt är att varje familj måste tänka ut det själv.
Med tanke på vad jag skrev inledningsvis så förstår jag inte hur det för väldigt många skulle kunna vara möjligt. Våra två barn är på dagis 42,5 timmar per vecka (8,5 per dag) och då har vi relativt kort resväg till/från jobbet och en överlappning där en av oss lämnar barnen och börjar arbeta 08.00 och den andra slutar 15.30 för att kunna hämta 16.00.
Vad skulle vi då behöva göra för att kunna fortsätta jobba heltid och ändå låta våra stackars barn befinna sig på dagis 2,5 timme mindre varje vecka?
Några olika alternativ:
En av oss skulle börja/sluta jobbet en halvtimme senare eller tidigare än idag.
Har vi arbetsgivare som hur lätt som helst kan acceptera att deras anställde antingen släntrar in vid 08.30 eller smiter från jobbet 15.00?
Vi ordnar någon som kan hämta barnen tidigare än idag.
Om vi, som är fallet för oss, inte har någon anhörig som kan hjälpa oss med detta så måste vi i så fall betala någon för att utföra denna tjänst åt oss och då kan vi, både för våra barns skull och rent ekonomiskt likaväl gå ner på deltid.
Fördelen med att betala någon för denna tjänst är att vi i allra högsta grad främjar den moderatledda arbetslinjen.
Nackdelen med att gå ner på deltid är att vi trotsar arbetslinjen både genom att inte köpa tjänsten samtidigt som vi själva arbetar mindre, även om vi i gengäld främjar tiden vi tillbringar med våra barn.
Jag kan förstå grundbudskapet från Inger Koch, men att föreslå en så låg gräns som 40 timmar per vecka är fullkomligt orimlig med tanke på hur det ser ut i mitt relativt vältajmade exempel.
Dessutom går det totalt tvärtemot mot alliansens arbetslinje och även om det kanske inte är just detta som är fokus i deras förslag så borde man kanske har tänkt igenom helheten och det realistiska innan man går vidare.
Sedan finns det faktiskt en rad andra sätt för att, när man väl ha slutat jobbet och hämtat barnen, kunna lägga tiden på barnen. Ett sätt är att istället köpa andra tjänster, som städning och annat, och på så vis både förhöja kvalitén på sin samvaro med barnen och främja arbetslinjen genom att ge någon annan ett antal timmars jobb varje vecka.
Alliansens misslyckade vårdnadsbidrag är ett passiviserande sätt att "gynna" småbarnsföräldrar att gå hemma och lalla med sina barn alldeles för länge på statens bekostnad. Inte heller skulle en strypt möjlighet att kunna ha sina barn på dagis längre än 40 timmar per veckan öka kvalitén på den tid föräldrarna får med sina barn.
Jag tror att det blir precis tvärtom med ännu mer stressade föräldrar som hetsa sig igenom arbetsdagen för att hinna till dagis i tid för att slippa få onda ögat från dagispersonalen för att man är stygg mot sitt barn. En ensamstående och heltidsarbetande skulle inte ha något annat val än att gå ner på deltid och, i bästa fall, kunna arbeta 80 procent. Hur bra blir det?
Att det inte är något självändamål att låta barnen vara på dagis bara för att man har ett heltidsarbete diskuterade vi hemma så sent som igår. Vår lösning är att vi, trots att jag inte tycker att våra barn lider på något vis, är att vi istället planerar in någon heldag då och då när någon av oss istället är helt lediga ifrån jobbet.
Bloggat:
Relaterat i media:
Läs även andra bloggares åsikter om barn, föräldrar, familj, dagis, förskolan, samhälle, politik, moderaterna, alliansen, ekonomi, Intressant.se