Mona Sahlins rödgröna röra

Andra delen av partiledardebatten är igång.

Maria Wetterstrand är extremt aggressiv hela tiden. Hon har en del poänger i vad hon pratar om, men det riskerar att försvinna bakom hur hon framför det.

Om Mona Sahlin ens ska kunna vara ett tänkbart alternativ som statsminister 2010 så måste hon se till att få med sig sitt parti på att utesluta Vänsterpartiet alternativt att Ohly själv diskvalificerar sig genom partiets inställning i olika avgörande sakfrågor.

Lars Ohly har fel i vårdfrågan. Det handlar inte bara om att anställa mer personal för att lösa vårdköerna. Det är minst lika mycket en strukturell fråga som handlar om vem som är chef och hur utrymmet för individuella lösningar är. Det är därför det, med samma förutsättningar rent personal- och patientmässigt, till och med kan se fundamentala skillnader mellan två olika avdelningar på samma sjukhus.

Det oppositionen och alliansen är överens om är att alla ska ha samma möjlighet till vård oavsett var man bor och till vilket landsting man hör. Däremot är det enorma skillnader i tillvägagångssättet för att lösa problemet.

Det är mycket tydligt att det är Miljöpartiet som, av oppositionspartierna, står närmast allianspartierna. Att Vänsterpartiet står längst ifrån behöver man kanske inte påpeka…

Frågan om partnerskap och om benämningen äktenskap ska gälla även homosexuella är den hittils enda frågan där något av allianspartierna, Kristdemokraterna, pressas på ett sätt som i alla fall kan ses som lite besvärande.

Det är länge sedan Carl Bildts klassiska beskrivning en rödgrön röra har varit så tydligt som i denna debatt.

Relaterat i media: