ABBA

Idol hade ett smått patetiskt ABBA-tema i fredags där Johan Palms framförande av The winner takes it all i målbrottstappning var det absoluta lågvattenmärket.

Min relation till ABBA i övrigt är annars ganska god. Att det finns en relation till den svenska grupp som är vår största musiksuccé i modern tid går inte att komma bort ifrån. Är man dessutom uppväxt på 70-talet så formligen pumpades man med ABBA-musik under en period.

Denna ABBA-hysteri har sedan återkommit i olika faser, även om den alltid efter den aktiva perioden, har varit större i andra länder än hemma jante-Sverige. Min senaste riktigt positiva upplevelse av ABBA var när jag såg Mama Mia på Broadway i New York 2004.

Anledningen till att jag helt plötsligt bloggar om ABBA är faktiskt inte det pinsamma ABBA-temat i Idol 2008 utan att Jerry har bett mig lista mina tio ABBA-favoriter och hur min relation till gruppen ser ut.

Så här ser i alla fall min tio-i-topp ut:

För att fortsätta relatera till ABBA så läser jag just nu boken Min pappa hette Stikkan som är Marie Ledins berättelse om sin far Stikkan Andersson, mannen bakom gruppen ABBA, skivbolaget Polar Music och instiftaren av Polar Music Prize.

Jag har inte kommit mer än en liten bit in i den men det man får klart för sig, om man nu inte grottat ner sig i Stikkan Andersson tidigare, är hur mycket mer än bara mannen bakom ABBA han var.