När vinner Sverige en riktig medalj?

Kommentarer från omvärlden anser inte att det Ara Abrahamian gjorde igår, när han lämnade kvar sin bronsmedalj på mattan, var bra.

Kommentarer i Sverige är överväldigande till Aras fördel.

Ingenting av detta är speciellt konstigt.

Självfallet blir merparten av de svenska OS-tittarna förbannade över en orättvis, och direkt felaktig behandling, av en svensk deltagare och lika självklart tycker utländska medier, inklusive polerade kinesiska kommentatorer, att det inte hör hemma under ett olympiskt spel.

Personligen anser jag att agerandet var rätt hela vägen fram till valet att ställa sig på prispallen för att ta emot den medalj som sedan symboliskt lämnades kvar. Visst var det spektakulärt, och något som kommer att minnas från detta OS, men jag anser att Ara Abrahamian antingen skulle ha låtit bli att brottas om bronset eller, när han nu vann matchen, skulle ha tagit emot den.

Det stora problemet är dock inte vare sig korrumperade domare eller något annat som igår var på tal. Problemet är att den grekisk/romerska brottningen är totalt omöjlig att förstå sig på för någon normal människa och omedelbart borde plockas bort från det olympiska programmet.

Sedan var det väl himla roligt för Pelle Svensson att han fick något att använda sin vilda fantasi till igen. Och att Lasse Anrell börja prata om att ge Ara Abrahamian bragdguldet blir bara extremt pinsamt!

Det är ganska komiskt när de tre medaljer som svenska idrottare hittills har lyckas vinna i Beijing har plockats i en sport som toppar listan över dopingfall (cykel) och en sport (brottning) som ingen utom de närmast invigda förstår sig på och där det till råga på allt sker tvivelaktiga bedömningar i parti och minut.

Men det är väl detta som är charmen med OS. Ingen jävel hade brytt sig om Ara Abrahamians protester om det hade skett på ett EM eller VM för brottarna. Precis lika lite som att någon hade brytt sig om en lerduveskytt eller en seglare någon annan gång.

Relaterat: