Den ensamstående kvinnliga normen
Det kan givetvis ses som en ren dokumentär av ytterligare tre starka kvinnor, och till detta duger det säkert gott.
Men jag kan garantera att det hade låtit annorlunda om det istället hade varit tre ensamstående pappor. Om de dessutom hade sagt att det var en dokumentär om starka män med tydliga mål som inte låter sig begränsas till ett tragiskt singelliv med sina barn så hade det blivit ett jävla liv.
För en pappa som är hemma med sina barn eller lever som ensam pappa ses fortfarande av alldeles för många antingen som något hjältemodigt eller någonting konstigt.
Det är var sig det ena eller det andra, eller rättare sagt så är det exakt lika hjältemodigt oavsett könet på föräldern.
Det kan mycket väl vara en alldeles strålande dokumentärserie på åtta avsnitt, men det hade varit ännu intressantare på förhand om den ensamma föräldern den här gången hade varit en pappa.
Relaterat:
