Svenska tenniskillar sura som ättika

Det fanns en tid när tennis stod betydligt högre i rang hos den svenska sportpubliken än vad som är fallet just nu när en svensk dubbelseger i Båstad får rubriker som om det vore en Grand Slam.

Det fanns också en tid när vi hade tre-fyra svenska spelare bland de tio bästa i världen. Nu får vi vara glada om en svensk turligt lyckas ta sig till en kvartsfinal i en stor turnering eller att det finns en spelare bland de femtio bästa på ATP-rankingen.

Vi har en spelare av världsklass idag. Han heter Jonas Björkman, är 36 år, spelar dubbel och ska sluta efter den här säsongen.

När det då inte går så bra så är det givetvis lätt att bli missmodig och hamna i en ond spiral och det är precis vad som verkar vara fallet både med fortfarande aktiva spelare och avdankade sådana.

I alla fall så gnäller Magnus Norman över att svenska landslagsspelare i fotboll tjänar fantasisummor för spel i halvbra Premier League-klubbar och den spelande sportchefen Thomas Johansson tycker att partande kändisar stjäl fokus ifrån själva tennisturneringen i Båstad.

Hur smärtsamt det än är för Norman och Johansson så är faktum ändå att det hela beror på den usla klassen på svenska tennisspelare. Senast en svensk ens kom till final i Båstad var 2000. och sanningen är att vi inte har en enda spelare som var i närheten av en semifinal. Söderling var närmast, men förlorade avgörande set i kvarten med 1-6!

Att fokus då istället hamnar på stockholmare som åker tåg för att dricka champagne, en f.d. lagkapten i fotbollslandslaget, hans halvskadade kompis Chippen och en rad andra kändisar som spelar beachvolley kan tyckas orättvist, men inte speciellt konstigt.

Samtidigt är det konstigt att det, trots ovanstående fakta som talar emot svensk tennis och turneringen som sådan, har slagits publikrekord under årets turnering.

När det gäller de fantasisummor som Magnus Norman har hakat upp sig på så kan det säkert ifrågasättas rent generellt, men knappast i en jämförelse med eliten i tennis som tjänar sina egna fantasisummor i en, i sammanhanget, primadonnasport där det fortfarande hyschas på publiken om det inte är tillräckligt tyst.

Andra bloggar om , , ,