Den som är riksdagsman är inte fri till en egen åsikt

Jag förstår inte hur uttalat liberala företrädare ens har mage att försöka låsa in sina partimedlemmar i en strikt åsikt som totalt strider mot deras egen uppfattning.

Självklart måste det finnas en partilinje som i de allra flesta frågor också är den som sedan fullföljs vid voteringstillfället, men om det inte finns utrymme i den svenska demokratin 2008 att åsiktsmässigt, avvika i en stor och viktig fråga, så kan vi lika gärna lägga ner allt vad personval heter.

För varför ska någon politiker i fortsättningen ägna sig åt en personlig kampanj, för att bli vald, om det sedan visar sig att det, i för den personen grundläggande och avgörande frågor, inte går att leva upp till sin egen personliga övertygelse och den trovärdighet som man baserat sin kampanj på och som väljaren slutligen föll för?

Hur ska man annars tolka folkpartisten Johan Pehrson när han säger att det är individen som ska ställa upp för partiet. Inte partiet som ska ställa upp för individen.

Det är alldeles uppenbart att Sverige skulle må bra av lite fler påstridiga och egensinniga politiker som vågar att trotsa partimaskineriet när den går emot individens egen övertygelse.

Alldeles oavsett sakfrågan så borde vi högakta de som i enskilda frågor vågar trotsa partilinjen. Låt oss, den här gången även för sakfrågans skull, hoppas att vi imorgon har en grupp borgerliga riksdagsledamöter att högakta och applådera!

Relaterat:

Svt.se, Politikerbloggen, Johan Ingerö Aftonbladet Dn Svd

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *