Oppositionen försöker formera sina trupper

Att kategoriskt undvika någon form av överenskommelse som kan presenteras för väljarna inför valet 2010 tror jag inte är något vinnande alternativ av Lars Ohly.

Det är inte så att jag skulle vara ledsen över en vänsterregering utan vänsterpartiet, om så nu skulle bli fallet, men det går ändå inte att låta bli att fundera över den korkade slutsatsen som Ohly gjort när han säger kompromisser inte är någon väg till framgång.

Är det inte just kompromisser av grova mått som Lars Ohly och hans vänsterparti ägnade sig åt under ett antal föregående mandatperioder när man tog vad man fick i form av brödsmulor utslängda av Göran Persson?

En annan som uttalar sig i frågan om samarbetsformerna med socialdemokraterna är Peter Eriksson som tycker att det är bra när Ohly markerar sin ståndpunkt för att "det är bra för trovärdigheten att v går sin egen väg, och bra för väljarna att de inte är med från början".

Problemet för Eriksson och miljöpartiet uppstår så snart de visar sig att de inte får den egna majoritet som han nu så kaxigt hänvisar till.

Är det då vänsterpartiet, ett av allianspartierna eller kanske rent av sverigedemokraterna som det rödgröna paret måste förlita sig till för att driva igenom sin politik i fråga efter fråga?

Relaterat:

Andra bloggar om: politik, samhälle, vänsterpartiet, lars ohly, socialdemokraterna, mona sahlin, miljöpartiet, alliansen, sverigedemokraterna, Intressant.se