Sturmark talar med kluven tunga
Nog för att man kan och ska ifrågasätta riskkapitalister och deras ibland tveksamma och kortsiktiga målsättningar. Men man måste skilja på vilken typ av riskkapital det handlar om.
Det finns riskkapitalister som går in i stora företag för att äga, styra och så snabbt som möjligt tjäna stora pengar på ett kortsiktigt ägande.
Sedan har vi de som går in med just riskkapital i bolag som ännu inte är stora och framgångsrika, men som har potential att blir en framtida succé. Exempel på detta är Johan Staël von Holstein och hans Iqube. Utan den typen av riskkapital kommer det inte att skapas så många nya framgångsrika svenska företag som det faktiskt finns potential för.
Sedan händer det givetvis att även dessa bolag, som delvis har finansierats med riskkapital från olika håll, går i konkurs så som talarföretaget Reality Club har gjort.
I media sägs det nu att "bakom Reality club finns bland annat IT-profilerna Christer Sturmark, Johan Stäel von Holstein och Jonas Birgersson". Bakom i det här fallet handlar om satsade pengar som innebär ett ägande av delar i Reality Club.
Riskkapital satsat på en idé som visade sig inte hålla i praktiken, något som nu drabbat sex anställda på företaget, de som utfört uppdrag utan att nu få betalt OCH de som satsat riskkapital i bolaget.
När bolaget gick i konkurs vid årsskiftet och bouppteckningen efter det nu är klart så är det de kända talarna det är mest synd om och riskkapitalisterna är skurkarna.
Det är givetvis inte så att von Holstein, Sturmark eller någon annan riskkapitalist sitter med bakbundna händer och inte har någon möjlighet att påverka de bolag där de satsat sina pengar. Det är enkelt för Sturmark att gråta lite och tycka att det är synd att han förlorat sin talaragent och de pengar han satsat som är något man "får […]tåla när man sysslar med riskkapital.".
Sturmark har trots allt funnits i företaget, lämnat det successivt under 2007 och ägde vid konkursen 18 procent av bolaget via sitt investmentbolag.
På sin egen blogg säger han att "dessutom kallas bolaget "Sturmarks bolag" i media, jag undrar om de
kommer skriva "Sturmarks Ericsson" i fortsättningen också, jag har
trots allt aktier i Ericsson… […] Generellt tycks det finnas en mycket skeptisk inställning (i vissa
media) till de som vågar satsa av sitt kapital på entreprenörer med nya
idéer. Jag skulle önska att det var tvärtom: Vad vi behöver i Sverige
är mer riskvilligt kapital, inte mindre. Om fler projekt lyckas än
misslyckas, så skapar det innovation, jobb och tillväxt, och ökar
Sveriges globala konkurrenskraft."Det är bra att han vågar satsa pengar i olika bolag, men det borde förpliktiga honom lite mer att äga närmare 20 procent i ett litet bolag än att vara en liten aktieägare i Ericsson. Är man intresserad av att bevaka sina investeringar så borde man också inse att den där idén man satsat på inte var så lysande som många trodde.
För meningen är väl ändå att riskkapitalet även för Sturmark är tänkt att ge en framtida avkastning och inte enbart är en allmosa?
En intressant reflektion är att Sturmark personligen verkar ha gått helskinnad ur konkursen och, i motsats till många andra, fått betalt för sina olika föredrag som skett via Reality Club. Han finns i alla fall inte med i den lista som publiceras hos Realtid.
En annan reflektion i det här fallet är att alla de kända ansikten som har hyrts ut i olika sammanhang, och nu inte fått betalt, kanske inte heller varit tillräckligt intressanta för att locka olika intressenter.
En bra affärsidé i för stor kostym, med fel produkter i sortimentet och en ledning av företaget som inte bromsade i tid alternativt begärde in mer kapital från sina investerare för att fortsätta bygga sin briljanta idé.
Sturmark hade inte behövt att hamna så mycket i skottgluggen som han nu gör om han "bara" varit investerare utan den uppenbara medvetenhet om problematiken som han verkar ha haft. Att han dessutom varit en av företagets talare som uppenbarligen fått betalt för sina jobb gör inte saken bättre.
Relaterat:
Andra bloggar om: christer sturmark, investering, riskkapital, reality club, Johan Staël von Holstein, iqube, investmentbolag, ekonomi, samhälle, entreprenörer, Intressant.se