Status Q i svenska melodifestivalen
Var det ingen av de inblandade i det svenska melodifestivaltåget som fattade att vi håller på att hamna hopplöst efter i den allt större europeiska konkurrensen?
Det verkar mer som om fokus på den svenska festivalen har intensifierats ytterligare. I alla fall kan man tro det när det är samma gamla låtskrivarnamn som likt en repig vinylskiva hackar sig tillbaka år efter år.
Det är "gamla" namn som Lars ”Dille” Diedricson, Ingela "Pling" Forsman (3), Bobby Ljunggren (5), Torgny Söderberg, Fredrik Kempe (2) som står före en övervägande del av bidragen. Med all respekt för deras musikaliska kompetens så måste ändå frågan ställas om inte deras bäst-före-datum i de här sammanhangen har passerats.
Deras räddning står säkerligen till att en Carola eller en Charlotte Perelli framför bidraget och då kan det räcka en bra bit på vägen, något som inte minst Carolas framförande med en medioker låt för några år sedan visade.
Även om inte The Arks låt i årets final var deras bästa så förtjänade den ett betydligt bättre öde än vad som nu skedde. Detta berodde säkerligen delvis på att de missgynnades av att vara direktkvalificerade till finalen, något som till nästa år kommer att avhjälpas genom att alla bidrag (exklusive fjolårssegrande nation, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, och Spanien) går upp i två semifinaler och via dessa kvalificerar sig till den stora finalen
När jag nu suttit och skrivit det här inlägget slår mig att jag kanske faktiskt inte ska hacka på att samma gamla namn dyker upp bakom bidragen år efter år. För det är ju faktiskt en jury bestående av representanter för svenska folket som varit med och valt ut bidragen.
Det är alltså svenska folkets taskiga musiksmak som är grunden till vad vi ska ta ställning till i februari och det är på samma sätt svenska folkets taskiga smak som utifrån detta avgör vilken låt som tävlar för Sverige i maj nästa år.
Relaterat:
1
Andra bloggar om: kultur, melodifestival, eurovision song contest, musik, bert karlsson, Intressant.se