Bodström tror sig kunna bäst själv
Måste en chef själv vara experten för att vara en bra och accepterad chef?
Det är denna fråga som Göran Skytte ställer på sin spets när han anser att Thomas Bodström har en översittarattityd gentemot sin efterträdare på posten som justitieminister Beatrice Ask:
Det är alltså – om man säger så – klasskillnad. Och detta märks i
Bodströms hela attityd till Ask. Det är klass och börd (s) mot dem som
kommer underifrån. De är inte lämpliga att styra. De har inte samma
kunskap och insikt ”som vi”. De är ”inte som vi”.Överdriver jag? Inte
ett dugg. Hela denna översittarattityd präglar till exempel det
uttalande Thomas Bodström gjorde i SvD i tisdags: ”Beatrice Ask är en
trevlig person, men att vara justitieminister utan att vara jurist är
omöjligt.”Sedan drar han ett antal exempel som på något vis ska vara ett prov på att den som sitter på en chefsposition inte alls behöver vara den briljantaste i organisationen på ett enskilt expertområde, utan att det faktiskt handlar mer om att kunna vara chef med allt vad detta innebär.
Håll i er nu, men den här gången har faktiskt Göran Skytte alldeles rätt, även om exemplet där han själv agerar etisk rådgivare åt ett vårdföretag luktar sann Skytte-anda.
Den mest överlägnsa säljaren i ett företag blir sällan en bra försäljningschef. Företaget tappar sin spjutspets i kampen om kunderna och de administrativa sinnelaget hos en säljare räcker sällan till på en chefsposition.
Ett annat exempel visar att det kanske inte ens är säljaren utan en person, som i grunden är marknadsförare, som ska hålla i den långsiktiga kontakten med företagets kunder. Att sälja är helt enkelt inte det samma som att vårda en kund. Denna teori framförs av Malcolm MacDonald, brittisk professor i marknadsföring, som uttrycker det så här:
Av Storbritanniens 100 största företag är det bara 10 som har en marknadsförare i toppledningen. Marknadsförare är helt enkelt inte utbildade i det som får företagshjulen att snurra, och därför finns det ingen i toppledningen som ser till kundens bästa.
MacDonalds råd för marknadsförare är därför att prova på rollen som Key Account Manager för att där skaffa sig nödvändiga erfarenheter för att i förlängningen bli exempelvis försäljningschef.
Professor MacDonald pratar, i egenskap av markandsföringsguru, givetvis i egen sak, men det ligger en hel del i det han säger.
Det är inte alltid så enkelt som att sätta den mest lysande stjärnan inom sitt expertområde på stolen som chef. Omgivningen och chefens egen förmåga att förstå ett betydligt vidare perspektiv, och att kunna leda och fördela arbetet, är minst lika viktigt.
Det ligger också en hel del i det Skytte säger om ett omvänt klassperspektiv i Bodströms kapning av Beatrice Asks kompetens.
Ironiskt nog kanske det är just detta som var en huvudorsak till socialdemokraternas förlust för ett år sedan och som nu är en anledning till det gåtfullt låga förtroendet för alliansregeringen.
Socialdemokraterna trodde sig förra året vara så extremt duktiga, att de var osårbara, och att ingen skulle kunna plocka makten ifrån partiet mitt i en kokande högkonjunktur.
Folket gjorde ett annat val som så här i efterhand bland många verkar ha varit en röst baserad mer på leda över sossarna än något annat, vilket kort tid efter valet resulterade i att förtroendet för Reinfeldts regering minskade kraftigt.
Anledningen till detta kanske lika mycket ha att göra med en omedveten rotad uppfattning att det bara är sossar som kan regera vårt land, uppenbarligen den uppfattning Thomas Bodström sitter inne med.
Bodström är givetvis med sin bakgrund den teoretiskt sett bättre justitieministern av de båda, men den teoretiska kunskapen behöver nödvändigtvis inte avgöra vem av dom som är den bästa chefen för departementet.
Aktuella länkar:
Andra bloggar om: samhälle, politik, thomas bodström, beatrice ask, socialdemokraterna, moderaterna, alliansen, Intressant.se