Vem vill ha en återställarregering 2010 som höjer skatten?

Vi har det senaste halvåret sett prov på att delar av svenska folket lägger sin röst i ett riksdagsval baserad på en känsla. Denna känsla verkar grundad på ett sätt som närmast är att jämföra med en vindflöjels beteende i storm.

Utan något praktiskt tecken på ett uppvaknande ur den dvala som fördrev socialdemokraterna från makten i höstas har partiet seglat på en kraftig opinionsvåg och ligger just nu på en skrattretande hög nivå i relation till det katastrofala valresultatet.

Nu senast är det Mona Sahlin som går ut med ännu fler löften inför valet 2010. Den här gången är det förmögenhetsskatten och fastighetsskatten som på ena eller andra sättet kommer att återinföras vid en valvinst. Hon är säker på att det går att gå till val på löftet om höjda skatter:

"För att höja skatter betyder också att man förändrar fördelningen
mellan fattig och rik. Och det tror jag sitter ganska djupt hos många
väljare, att politik är också till för att göra klyftorna i samhället
mindre. Mycket av väljarnas ilska mot regeringen handlar om att det
inte alltid är populärt att sänka skatterna."

Om förmögenhetsskatten och fastighetsskatten säger hon så här:

"…förmögenhetsskatten och fastighetsskatten är betydligt mer ideologiskt riktiga och möjliga att förändra."

Var i ligger det ideologiska i att krävas på skatt på det hus man bor i baserat på ett taxeringsvärde som förutom i lånesammanhang inte är värt ett skit för sin ägare förrän den dag man säljer det?

Inte kan det ha varit så enkelt att sossarnas katastrofala val enbart berodde på Göran Persson och att svenska folket egentligen ville ha kvar samma politik med samma skattetryck och utan några synbara förändringar i människors vardag.

Det var i alla fall inte därför jag valde att lägga min röst på ett annat alternativ att regera, reformera och förändra vårt samhälle. Alliansen har lång tid kvar att regera och de har självfallet mycket kvar att bevisa för mig och många andra för att lyckas behålla makten efter valet 2010. Men om alternativet kommer att vara en socialdemokratisk återställarregering under ledning av Mona Sahlin, som tror att hon vinner val på höjda skatter, så kommer Alliansen att få det betydligt lättare än med en motståndare som kommer med nya lösningar på gamla problem.

Nu handlar det istället om just precis det som Sahlin själv uttryckte inte går – politik handlar inte om återställare utan om att bygga om och bygga nytt.

För en initierad genomgång av vad som skett inom vänsterdelen av socialdemokratin efter valförlusten rekommenderas Stig-Björn Ljunggrens långa blogginlägg "Sossevänstern mumlar i skägget" mycket starkt. Några korta utdrag ur Ljunggrens komiskt dräpande genomgång:

"Observera också att vänstern inom (s) ofta spottar ur sig ordet
”medelklass”. [—] den traditionella
arbetarklassen, som jobbar för brödfödan på fast basis, lite misstänkt.
Riktigt rena är ”de lägre klasserna” som lever på bidrag, alltså dem
som Marx kallade för ”trasproletärerna”.

Här ställer sig således vänstern på en linje som försöker göra
utanförskapet till riktkarl, medan de samhällsgrupper som arbetar för
brödfödan blir föraktfullt pekade i magen och ombedda att skämmas."

"Att tro sig ha rätt räcker därmed – om rättfärdighetskänslan kombineras
med demonstrativa handlingar som att vifta med plakat eller skandera
protester – ur vänsterns perspektiv. Historien skall visa att vi har
rätt, tror de, och spärrar upp sina av vaknätter mörka ögonhålor där
ett par brinnande kol antingen gör att några i omgivningen faller på
knä eller som oftast lägger benen på ryggen.

Vänstern liknar således de frireligiösa. De undrar varför de inte
blir fler och fler, varför hela befolkningen inte ansluter sig till dem
med tanke på att jorden snart går under, och ägnar sig därför åt
iögonfallande böneövningar och frälsningsförsök."

Läs hela inlägget här.

Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, val 2010, mona sahlin, alliansen, Intressant.se