Varför skaffa mer än ett barn?

Varför i hela världen ska man skaffa ett barn till när man redan har en dotter som är det bästa i hela världen?

Den frågan har jag ställt mig ända sedan april 2005 när min dotter föddes. Jag tyckte helt enkelt att det räckte med ett barn och att jag börjar bli för gammal för ännu ett. Jag har varit bombsäker under långa perioder, men runt årsskiftet kom jag av någon underlig anledning fram till att det nog faktiskt var läge att försöka sig på ytterligare ett barn.

Anledningen till min ganska tvära vändning var helt enkelt att jag började känna hur mitt fokus på min dotter kanske var lite för stort. Inte så att jag på något vis ska bry mig mindre om henne, men det kanske är nyttigt både för henne och för mig att inte uppmärksamma/bli uppmärksammad för minsta lilla sak av en fånleende och stolt pappa.

Jag ville ha ett barn som jag kunde överösa med trygghet och uppmärksamhet och skämma bort på ett förnuftigt sätt men ändå uppfostra henne till en självständig individ med en klar uppfattning om rätt och fel för att kunna stå på egna trygga ben i livet.

Från någon dag i oktober är tanken att denna trygghet, uppmärksamhet, förnuftiga bortskämdhet och uppfostran till självständig individ kommer att delas mellan henne och ett ännu barn när ytterligare en Kjellberg ska se dagens ljus.

Därmed återstår 6 månader för att successivt minska min överexploaterade uppmärksamhet på ett barn. Inte för att jag på något vis mår dåligt av detta utan mest för att min dotter inte ska göra det när den odelade uppmärksamheten på henne kommer att delas med någon annan framåt höstkanten.

Andra bloggar om: barn, familj, trygghet, uppfostran, uppmärksamhet, bebis, pappa, kärlek, Intressant.se