Göran lämnar över till Mona
Så är det då dags för Persson att lämna över till Sahlin.
Det är många som den senaste tiden plockat fram nostalgin och beskriver Göran Persson i betyldigt mer positiva ord än vad som varit fallet under lång tid. Det är lätt att det blir så när ett bokslut i svensk poltisk historia ska skrivas.
Så sent som igår såg jag PG Gyllenhammar stå och lovprisa honom för det han gjorde för landet under 90-talet, först som finansminister och sedan som statsminister. Och det är precis där som jag personligen just nu kan se Göran Perssons stora insats i svensk politik.
Det är för arbetet tiden efter krisåren som han ska premieras. Han har med mycket stor sannolikhet alldeles rätt när han säger att Sverige inte hade varit var vi är idag om inte han och socialdemokratin genomdrev den politik de då gjorde. Allt var inte rätt, men ingen annan hade just då kunnat gjort det bättre.
Lika övertygad som jag är om det goda för landet under tiden fram till början av 2000-talet, precis lika övertygad är jag om varför vi nu har en alliansregering efter valet 2006. Det handlar om att Göran Persson under de sista 5 åren på posten som partiordförande och statsminister inte har lyckats skifta fokus till räckligt bra från den tuffa kampen för att sanera svensk ekonomi till att formulera visioner och mål för framtiden.
Det fanns helt enkelt för mycket av försvar och bevarande och alldeles för lite av framtid i budskapet för att kunna behålla väljare och locka nya entusiastiska sådana. Till det kom givetvis en mer samlad borgerlighet än någonsin.
En bidragande orsak till att framför allt de allra sista åren så påtagligt uppfattats som trötta tror jag är det faktum att Göran Persson inte skulle varit kvar så länge som till idag den 17 mars 2007. Jag är övertygad om att allt var klappat och klart för ett partiledarbyte i god tid för 2006 års val. Den möjligheten till reträtt försvann i september 2003 när Anna Lindh mördades.
När jag sitter och lyssnar på Göran Perssons avskedstal från Folkets Hus i Stockholm visar det, oavsett politisk ideologi, vilken fantastisk talare han är.
Mona Sahlin har säkert en glädjefylld dag när hon idag, 11 år senare än vad det var tänkt, väljs som socialdemokraternas första kvinnliga partiledare. Hon har i alla avseenden oerhört mycket att leva upp till under de närmaste åren. Hon startar på sätt och vis från ett tacksamt läge där varken socialdemokrater eller befolkningen i övrigt verkar ha så där värst stort förtroende för henne.
Det betyder egentligen ingenting alls för den närmaste framtiden och för valet 2010. Detta kommer helt och hållet att avgöras av socialdemokraternas nya färdriktning under Monas ledning och hur regeringen Reinfeldt lyckas regera och förnya sina visioner under samma tid.
Andra bloggar om: politik, samhälle, göran persson, mona sahlin, socialdemokraterna, Intressant.se