Zlatan lockar fram gamarna
En reflektion om bloggosfärens intresse för Zlatan.
Om jag bortser från mina egna inlägg om Zlatan så har hans namn använts som etikett på bloggar.se lika många gånger de senaste 3 dagarna, sedan "nej tack" till träningsmatchen mot Egypten, som han har gjort sedan mitten av oktober 2006.
Det går att påstå både det ena och det andra om Zlatan, Lagerbäck och alla andra som tror att det vet eller snarare likt en spåtant gissar sig till sanningen. Men det är ingen idé, Zlatan spelar inte mot Egypten ändå och huruvida han spelar senare är ingenting som någon annan än Zlatan själv vet.
För jag tror att det är så enkelt att Zlatan just nu är så bra att han själv bestämmer om det blir spel i EM-kvalet eller inte. Om Lagerbäck inte redan fått ett definitivt nej så kommer han inte att våga annat än att ringa Zlatan när den truppen tas ut.
Det blir löjeväckande att läsa både här och där om hur ledsna och besvikna de andra spelarna i landslaget är över Zlatans arrogans. Det finns tydligen många med kaffesump i en kopp på bordet som ser besvikna fotbollsspelare framför sig.
Landslagets spelare är proffs och umgås dagligen med ett helt gäng Zlatans ute i europa. Självupptagna och alldeles lysande fotbollsspelare som får det utrymme som krävs för att briljera på planen.
Ta en titt på det italienska landslag som är världsmästare. Det består också av ett helt gäng Zlatans som av de något mindre självupptagna spelarna och tränaren får det utrymme som krävs för att gagna laget på allra bästa sätt.
Det finns ingenting som motsäger att vi med den kanonstart EM-kvalet fick i höstas ska gå till slutspelet. Men inte någon som har uns av seriöst fotbollsintresse ska komma och påstå att det svenska landslaget blir ett bättre lag utan en världsspelare som Zlatan.
Med fokus på det enda som egentligen är intressant, nämligen spelet på planen, så ska vi givetvis respektera Zlatans beslut. Men vi ska inte acceptera det som ett bra beslut för svensk fotboll i någon sorts jävla svensk jantelagsmentalitet.
Behandla och respektera Zlatans nej på samma vis som Henkes nej under ett antal år som världsklasspelare eller Torbjörn Nilssons nej under många år på 80-talet när han var en spelare i europeisk toppklass.
Gör vi det kanske Zlatan också vill spela i landslaget igen precis som ovan nämnda kollegor sedan gjorde.
Andra bloggar om: zlatan, fotboll, sport, lars lagerbäck, bloggosfären, Intressant.se