Slå vakt om public service
Det pågår ett arbete hos regeringen som i bästa fall syftar till att reformera den svenska mediepolitiken. I värsta fall kan det innebära en katastrof för det vi kallar public service.
Före detta kulturminister Leif Pagrotsky uppmärksammade, tillsammans med några partikollegor, detta i SvD igår under rubriken "Medier hotas av Timbrohögern":
"I Sverige har vi tidigare haft en stor samsyn om de övergripande
mediepolitiska dragen. Statens ansvar har varit att skapa
förutsättningar för en verklig mångfald.
Genom ett väl fungerande presstöd ser vi till att det finns även alternativa röster
i offentligheten, att monopol bekämpas och att konkurrensen stimuleras. Starka och oberoende public service-bolag garanterar samma mångfald även i etermedierna.Runt
dessa grundsatser har det funnits en bred enighet. Men enigheten har
inte varit total. Inom moderaterna och folkpartiet har helt andra idéer
frodats. Där har det snarare handlat om att låta marknaden få råda så
orörd som möjligt."
Om jag håller mig till public service och framtiden för Sveriges Radio och SVT så finns det ett flertal förändringar som säkert behöver ske för att modernisera de två statliga mediedrakarna. Detta får dock inte gå ut över den bredd och mångfald som är och måste förbli deras styrka. De ska inte låta och se ut som de kommersiella alternativen. De ska utveckla och förnya public service-begreppet och inte springa benen efter sig för att nå miljonpublik till varje produktion.Det handlar om de program som inte ens skulle diskuteras som ett seriöst förslag hos kollegorna på TV3, TV4 och kanal5 som SVT måste få fortsätta att producera och sända. Det handlar om de stora dramaserier som SVT idag står för och som ingen annan svensk kanal vågar satsa sina reklampengar på. Det handlar om de smala produktionerna som definitivt inte någon kollega i branchen bryr sig om.
Public service får redan idag in pengar vid sidan om själva licensfinansieringen. I samband med varje stort idrottsarrangemang, men även vid andra tillfällen, förekommer det sponsorskyltar vid sändningens början och slut. Det är inte något problem, utan borde istället utökas så länge det stannar vid sponsorskyltar före och efter programmet. Jag vill inte ha ytterligare en kanal som bryter för reklam var femtonde minut.
Jag vill också att den mentala spärren som jag tror public service idag lider av förändras omgående. Jag har nämligen fått för mig att TV-licensen inbjuder till mer klagande över SVT:s programutbud än de andra kanalernas utbud. Detta sker av den enkla anledningen att alla laglydiga svenskar ser inbetalningskorten på totalt 1996 SEK varje år.
Frigör statliga resurser genom att lägga ner Radiotjänst och slussa
istället ut de pengar som public service ska erhålla via den skatt som
medborgarna betalar in varje månad. Låt de reklamfinansierade kanalerna fortsätta med det de gör, nämligen att fortsätta jaga så många tittare som möjligt till sina program för att kunna dra in så många kronor som möjligt när det är reklampaus. Det är reklamfinansiärerna som är deras spark i baken för så många tittare som möjligt.Public service behöver inte någon sådan spark. Deras uppdrag är att erbjuda ett så brett utbud som möjligt till alla oberoende av de tittarkåta reklamfinansiärerna. Regeringen får gärna reformera sättet på hur public service finansieras så länge det inte innebär att dessa finansiärer med vinstintresse styr utbudet och dess inriktning.
Jag tittar och lyssnar självklart på en massa andra kanaler med bra program förutom SR och SVT, men det skulle vara en betydligt tråkigare tillvaro om även deras utbud strömlinjeformades i reklamkanalernas riktning.
På Bloggar.se: kultur, leif pagrotsky, media, politik, presstöd, public service, samhälle, sr, svt, tv-licens, tv4, tv3, kanal 5