Alkoholismens förvridna ansikte

Vi har dom senaste dagarna kunnat läsa om Sven-Erik Magnusson, sångaren i Sven-Ingvars, och hans återfall som innebär att tiden med fotboja nu ändras till fängelse istället.

Det är lätt att tänka vilken klantskalle han är som sitter hemma och super några dagar efter det att straffet börjat avtjänas. Kan han inte bättre än så?

Problematiken med alkoholism beskrivs på ett fantasiskt bra sätt av Marcus Birro:

"Att missbruka sprit är att ha en ständigt påtänd tjattrande apa i
huvudet som skriker “Du kan dricka! Du kan dricka!” Att missbruka sprit
är en sjukdom. Ett fyllo är inte ansvarig för sin sjukdom. Men där emot
för sitt tillfrisknande. Och vägen dit är alltid kantad av minst ett
återfall. Man får inte återfall. Det är ingen som kastar en flaska
efter en. Man TAR sig ett återfall.

Först nu har herr Magnusson chansen att lära sig leva med den där
apan. Han kan få tyst på den. Han kan ge sin apa en banan. För han
kommer få leva med den jäveln resten av livet. Jag vet. För jag har
varit där. Jag håller apan på en armlängds avstånd. Han tjattrar ännu.
Men jag lyssnar inte på honom längre. För jag vet att han ljuger."

Jag vet också.

Inte för att jag personligen varit där, men jag har på nära håll sett hur kampen mot alkoholen kan förvrida både personen som har den där apan på axeln och göra livet för de personer som tvingas leva som anhörig till en kamp mellan hopp och förtvivlan.

Det sker inte för att det innerst inne vill utan för att de inte lyckas överrösta apjäveln som Marcus Birro nu lyckat ignorera och som besvikna anhöriga till Sven-Erik Magnusson bara kan hoppas att även han lyckas med.

Bloggar.se: , , , , , , , ,

Bloggportalen Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *