Carl Bildt – återkomsten

När Jan Eliasson tog över rodret efter Laila Freivalds skrev jag att jag inte kunde komma på något naturligt val som besitter Jan Eliassons kunskap och erfarenhet.

Det jag inte trodde var ett alternativ, och inte heller trodde i morse, var att Carl Bildt skulle bli vår nye utrikesminister och det av flera olika anledningar.

För det första trodde jag inte att Carl Bildt var beredd att sätta sig i en ny regering. För det andra trodde jag inte att Reinfeldt och Bildt hade lagt gammalt groll bakom sig för att det skulle kunna vara ett seriöst alternativ. För det tredje trodde jag inte att Reinfeldt ville ha en gammal statsminister vid sin sida som riskerar att ta fokus från honom själv.

Men uppenbarligen, eller kanske förhoppningsvis, kommer den gamle och den nye moderate statsministern så bra överens att det inte är ett problem.

Jag tycker också att Fredrik Reinfeldt visar prov på prestigelöshet när han faktiskt vågar ta in Carl Bildt i sin regering – att om det nu finns saker att vara oense om så skiljer han i så fall på sak och person när han tillsätter den mest kompetente borgerlige utrikesminsitern han kan hitta.

Hur många tror att Göran Persson någonsin skulle ha utsett en så stark personlighet som Carl Bildt till sin utrikesminister?

Nu har inte Bildt den mångåriga diplomatiska komptetensen som hans företrädare Jan Eliasson har, men han har skyhögt större förutsättningar än Laila Freivalds någonsin var i närheten av.

Sedan är det väl inte heller den svenska utrikespolitiken som är alliansens viktigaste mål under de kommande 4 åren. Jag tror ärligt talat inte att det blir så stor skillnad mot hur det sett ut tidigare.

Men om det händer, eller rättare sagt när det händer, stora saker i vår omvärld så är det bra att ha någon som varit med ett tag. Därför är Carl Bildt ett bra val.

Jag återkommer med åsikter om resten av den nya regeringen.

Svenska bloggar om: , , , , , , , ,

Bloggportalen Intressant.se