Jakten på Lars Danielsson

Kritiken mot statssekreterare Lars Danielsson har varit utdragen och svidande något som han säkert själv hade kunnat hantera annorlunda. JO:s kritiska rapport och meddelandet om hans avgång i veckan var den förmodade slutpunkten.

Jag har skrivit ett antal kritiska inlägg i debatten om Danielsson under året och är därmed en av alla som krävt honom på sanningen. Det finns de som har varit betydligt tuffare i tonen än vad jag varit, både i bloggosfären och i vanlig media.

Frågan jag nu ställer mig själv är hur människan bakom fasaden "statssekreterare Lars Danielsson" mår nu och har mått under denna tuffa resa?

Danielsson har givetvis ett eget ansvar för situationen han hamnade i. Att linda in sig i förklaringar som saknar logik är inte bra för att uttrycka det milt. Men vilket ansvar har alla vi som hänger ut Danielsson till att vara en allmän fähund utan att vi faktiskt har en endaste aning om vad han har presterat under alla andra arbetsdagar före tsunamin?

Jag kallade honom själv för "en av de där slingerormarna som socialdemokraterna skulle må betydligt mycket bättre utan" i samband med JO:s rapport. Tro mig, det har fallit betydligt värre kommentarer om honom än så, men jag känner ändå att just den meningen kanske var med utan att den egentligen hade behövts.

Tänk om det värsta skulle hända. Det har hänt förr att offentliga personer inte orkar med den förnedring och orättvisa behandling som de anser sig utsatta för och tar ett drastiskt beslut att på egen hand avsluta sitt liv.

Hur skulle alla som agerat hökar med rätt att utsätta personen ifråga för den punktmarkering som skett under lång tid må då? Hur skulle debatten i bloggosfären och media låta då?

Förmodligen en ton av ransakan som skulle hålla i sig ungefär lika länge som efter mordet på Anna Lindh. Alltså max 3 månader…

Svenska bloggar om: samhälle, politik, lars danielsson, media, bloggosfären

Bloggportalen Intressant.se