UD är inga föräldrar
Uppdaterad 060719
Kris och på gränsen till krig i mellanöstern. Många svenska medborgare sitter fast i Libanon. Då hamnar UD i skottgluggen och jämförelser med tsunamin sker i media.
Jag kan personligen inte förstå hur svenska medborgare som beger sig till länder där terror och krig, antingen är vardag eller blossar upp då och då, helt plötsligt lägger allt ansvar för den situation man hamnat i på det svenska Utrikesdepartementet.
Det finns andra som också är inne på samma linje som jag. Bland annat har Magnus Ljungkvist bloggat i ämnet:
"Ska jag som svensk kunna resa var som helst på jorden och kunna
räkna med att bli hemplockad när naturkatastrofer eller krig drabbar
min semester? Ja, detta har tydligen blivit en allmän uppfattning efter
flodvågskatastrofen i Sydostasien. Det är en olycklig följd av
katastrofkommissionens arbete och den efterföljande debatten.Jag tycker den uppfattningen är helt orimlig, väljer man att resa
utomlands bör man också vara på det klara med att man också lämnat
Sverige. Ansvaret för den risk utlandsresan innebär måste man ta själv.
Det är inte jag som fattat beslutet att 4000 svenskar ska semestra i
Libanon, varför skulle jag stå för deras hemtransport för mina
skattemedel?"
Det är givetvis som Magnus skriver och det är ungefär samma korkade resonemang som när äventyraren Tomas Olsson ramlade ner för Mount Everest och allmänheten uppmanades samla in pengar för att han skulle räddas och tas hem till Sverige.
Antingen det handlar om äventyrsresor till Mount Everest, en resa längs Transibiriska järnvägen, en rundresa i USA, en charter till Mallorca eller en semester i Beirut så är det naturliga förutsättningen att man har ett eget ansvar.
Det handlar om att förstå vart man reser, vad det finns för faror och hur man försäkrar sig på bästa sätt för att om inte annat kunna få tillbaka eventuella extrautgifter via sin reseförskring när man kommit hem.
Tar man en charter till Turkiet så måste man vara medveten om att det då och då smäller en bomb på precis samma sätt som det kan göra i Egypten eller London för den delen. Det handlar inte om samma förutsättningar som en sällskapsresa till Säffle när man väl har passerat Sveriges gränskontroll.
UD ska givetvis göra vad som står i deras makt för att så många svenska medborgare som vill komma hem gör det så fort som möjligt.
Deras arbete handlar om en humanitär insats för våra medborgare och det är inte på något vis en självklarhet att detta sker kostnadsfritt oavsett det handlar om en person i trubbel någonstans i världen eller 4000 i Libanon.
Update:
Efter att ha följt debatten både i media och bloggosfären de senaste dagarna så anser jag att debatten blivit snedvriden, något jag personligen kan känna ett ansvar för.
När jag blandade in kostnaden för en evakuering av nödställda i Libanon så blir det fel.
Den diskussionen är en separat fråga som vi kan klara av efter denna krisen och före nästa.
I övrigt står jag fast vid mitt resnomenag om det personliga ansvaret kontra den svenska statens och UD:s ansvar.
Svenska bloggar om: Evakuering, Libanon, Beirut, tsunamin, försäkring, UD