Äventyrare – ett märkligt fenomen

För i tiden fanns det upptäcksmän som utforskade vårt jordklot.

Det seglades till andra kontinenter och det gicks genom djungler och över berg som ingen före dom hade gjort.

De var den tidens äventyrare, men skillnaden mot de som idag kallar sig äventyrare är att nu måste man konstruera egna tillspetsade äventyr till redan upptäckta platser. Nu handlar det om att spetsa till sitt äventyr så mycket som möjligt för att sponsorer ska intressera sig att slänga in en slant i "projektet".

Det finns ett antal märkligheter i detta som jag inte förstår.

Jag har full förståelse för de människor som vill ut i världen på äventyr, men att de lyckas skramla ihop pengar för att finansiera sitt äventyrarliv är för mig en gåta. De mest kända namnen som hörs och syns i media är en sak. Ola Skinnarmo, Renata Chlumska och tidigare Göran Kropp är personer som trots sin galenskap är och har varit eliten bland äventyrarna. I alla fall eliten i den meningen att de blivit kändisar på sina resor. Det är alla de andra som är den stora gåtan.

Vi hör ofta om svårigheterna i att hitta en finansiering när man vill starta ett nytt eget företag. Det krävs så mycket mer än en god affärsidé. Men när det handlar om en person som vill åka till Himalaya och klättra uppför nordsidan baklänges utan syrgas så är det inte några som helst problem att hitta sponsorer som låter dig ägna 4 år åt föreredelser innan det är dags för själva kulmen.

För det kan väl ändå inte vara så att dessa personer är så mycket bättre på att marknadsföra sig själva att alltifrån banker till guldsmeder, kompasstillverkare, klädmärken och reklambyråer lägger sina pengar på den här typen av idéer?

Nu på morgonen såg jag Tomas Olsson på TV. Hans mål är att bli först i världen att åka skidor nedför nordsidan av Everest (8850m), något som snart ska ske. Han syns i TV och därmed har han förmodligen lyckats göra sina sponsorer någorlunda lyckliga. Att SVT släpper fram en helt obehindrad produktplacering som den Tomas lyckades med är en annan fråga.

Jag förstår alltså inte hur det kan gå att finansiera ett liv som äventyrare och det jag inte förstår är hur finansiärerna tänker när de lägger upp sina pengar.

Äventyrarna i sig har sin fulla rätt att vara precis hur galna de vill.

Andra bloggar om: , , , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *