Äntligen medalj för Fredriksson

Vi har inte sett det svenska herrlaget på pallen i OS sedan Torgny Mogren åkte in som guldmedaljör i Calgary 1988.

Att Sverige äntligen lyckades hålla ihop strategin och orken över alla fyra sträckorna i ett OS känns bra.

Det känns ännu bättre att Mattias Fredriksson äntligen fick sin OS-medalj. Han vill säkert även ha en individuell medalj med sig hem, men den får han tyvärr aldrig.

Ännu en medalj som i alla fall jag inte hade räknat med. Och Norge blev bara femma…

Jag kommer inte ifrån känslan av att jakten på dopade idrottsmän visar sig oerhört tydligt just i längdåkningen. Även om Smigun vunnit 2 guld så har varken hon eller någon annan krossat motståndet som vi tidigare varit vana vid.

Vi vet ännu inte resultatet av tillslagen igår av  italiensk polis och Wada mot  österrikiska längdåkare. Enligt Arne Ljungkvist två av varandra oberoende tillslag. Hoffman och Botvinov var ju föremål för misstankar redan för 4 år sedan i Salt Lake, men den gången kunde inte någon av åkarna bindas till dopingbrott trots kanyler och slangar. Enbart tränaren Walter Maier stängdes av.

Andra bloggar om: os, längdåkning, Mattias Fredriksson, brons