Journalistisk kris i kvällspressen

Har Otto Sjöberg på Expressen vaknat ur sin dvala och inser att hans journalister faktiskt fabricerar egna nyheter utan verklighetsförankring?

I fredags kommenterade han Persbrandt-historien med att det
är svårt att kommentera andrahandsuppgifter.
När
någon vill framföra ett anspråk mot Expressen är det bra att göra det direkt
till oss. Då svarar vi och då kan ett samtal uppstå."

Igår bad han om ursäkt bland annat med svammel om att "någon avsikt att ljuga har vi givetvis inte".

Idag, ännu hårdare pressad, framträder en blek Otto och hävdar att den senaste Persbrandt-sagan beror på att "vi har gjort ett feltramp och det är bra att det
debatteras. Men jag tänker inte avgå. Vi har brustit i våra rutiner och
jag vill leda arbetet med att rätta till dem."

Det är just det som är problemet. Otto inser inte att tidningen, liksom kollegan Aftonbladet, sedan ett bra tag tillbaka håller på att spåra ur.

De låter skvallerjournalister, istället för seriösa journalister, styra vad som blir profilen på de sk nyheterna.

När "journalister" som Daniel Nylén för något år sedan värvades direkt till Aftonbladet från en riktig skvallerblaska så visar det lite på vad för typ av tidning man faktiskt vill skapa. Det är mer än någonsin en jakt på smaskiga historier att förgylla löpsedeln och framsidan med.

Nu har några medarbetare, PO Enquist och Anders Ehnmark, på Expressen öppet kritiserat sin  egen chefredaktör och kräver hans avgång.

Jag tycker det är märkligt att inte fler av dom seriösa, och duktiga, journalisterna som finns på våra kvällstidningar protesterar mer mot den produkt som de säljer. Enskilda skribenter kan säkert vara stolta över sin egen insats, men de kan knappast slå sig för bröstet när dom ser slutprodukten i form av en smaskig löpsedel som nästan alltid har som mål att vilseleda konsumenten att köpa tidningen.

Patrick på Suburbia tycker att "de läsare som gör att Expressen har en upplaga på omkring 355 000 per utgivningsdag (enl siffror från TS för September 2005) drar ju sitt strå till stacken också."

Jag kan förstå vad han menar, samtidigt som jag tror att det är att göra frågan lite för enkel. Det finns många som ser förbi löpsedeln och framsidan för att det faktiskt också finns seriöst innehåll bakom den sliskiga fasaden och köper tidningen för detta.

Jag tror dock att fler och fler, däribland jag själv, köper någon av kvällstidningarna betydligt mer sparsamt än tidigare.

Men sedan är det ändå så att hur oseriösa både jag och andra i den svenska bloggosfären än tycker att dom är så låter vi ändå inte bli att läsa om det och kommentera både Persbrandt och andra historier som kanske är precis lika uppdiktade av någon häftig skvallerjournalist.

Det skulle kunna vara ett nyårslöfte för min blogg – att undvika blogginlägg om oseriösa kvällstidningsrubriker. Frågan är hur bra det skulle fungera?