2005 – en personlig sammanfattning

Detta var året som började med stormen Gudrun. Strömlöst i några dygn. Nedfallna träd. Drabbade skogsägare.

Resten av vintern var en enda väntan på vårt första barn. Dagen D var satt till 29 mars. Vi var fullkomligt övertygade om att det skulle ske tidigare än så. Dagarna gick. Den 29:e passerades. Dagarna fortsatte att gå. Veckorna likaså. Den 12 april bestämdes det att imorgon ska det ske.

Hela den dan, och dan efter, är bland de mer märkliga och annorlunda i livet. Allting gick så bra ända fram till sista timmen nån gång på morgonen den 14. Då tog krafterna som funnits där slut och det fantasiska ögonblicket när vårt barn såg dagens ljus blev mer dramatiskt än fantastiskt.

Hon, för det var en tjej, andades inte själv och fick hjälp med detta för att kvickna till. Sedan direkt iväg till neonatal för observation. Allting visade sig vara okej trots dramatiken, men den där fantastiska känslan fick låta vänta på sig ett tag tills man visste att det verkligen var i sin ordning.

Så här i efterhand kan jag konstatera att det inte var någon större fara. Dramatiken tog av olika anledningar överhand mer än den borde.

Dom första veckorna bestod i dagliga besök på neo innan hon blev utskriven. Efter inledningsdramatiken har hon mått alldeles utmärkt och kryper just nu omkring och petar på allt hon inte ska. Dramatiken går igenom olika och betydligt mer hanterbara faser.

Vi har hittils haft stor tur med en tjej som låtit oss sova på nätterna efter de första 5-6 veckorna och inte heller i övrigt ställer allt i livet på ändå som man blivit varnad för under 9 månader innan hon kom. Jag vet inte om det handlar om tur eller skicklighet eller om det helt enkelt är så att alla bara ska dela med sig av sina värsta historier.

Skit samma vilket, livet som förälder fungerar alldeles utmärkt. Jag har nu varit pappaledig två dagar i veckan hela hösten och ska fortsätta med det ytterligare ett halvår. Någonting att rekommendera för alla.

Vad hände då i övrigt?

Vi sålde två bilar och köpte två bilar. +/-0 på den fronten alltså, om man nu räknar till antal och inte blandar in kronor och ören…

Vår dotter fick två kusiner inom två månader efter sin egen entré. Också detta två tjejer

Vi började måla om huset. Något som vi avslutar nästa år.

Jag började blogga i början av året. Något som, i alla fall delvis, har besparat min fru att lyssna på allt jag tycker och tänker saker om.

Vad 2006 innebär är inget att fundera ihjäl sig på. Det är klart att det finns planer och tankar på vad man borde ändra på, börja med eller sluta med. Men några löften blir det inte. Det ger sig.

Gott nytt år till Er som hittar hit någon gång då och då.