Muslim i en hemsk värld
Jag läser Sunday Outlook i Washington Post. Sabaa Saleem, "a British-born Muslim of Pakistani descent who came to the United States at the age of 1", skriver om "Being muslim in a mad, sad world".
Det är med utgångspunkt från ett antal händelser i världen de senaste tio åren som hon försöker beskriva det svåra i att vara muslim i med den värld vi just lever i.
"Since I began working as an editor in The Post’s foreign
section a year ago, I have come into the office every day hoping only
one thing: Please do not let there be another story about a bloody
attack perpetrated by extremist Muslims. Not in Iraq, Britain, Egypt,
not anywhere."
I’m often disappointed."
—
"Nearly 8,000 Muslim men and boys were massacred
by Bosnian Serb forces in Srebrenica in July 1995, and callously tossed
into mass graves in the surrounding area. They were murdered with U.N.
troops standing by, unable to act. Murdered after the world had vowed
that genocide would never taint Europe again."
—
"And when I read this: Muslim men, who had not been tried or charged
with a crime, were subjected to sickening acts of torture and
humiliation. Acts that came at the hands of soldiers from our home, the
United States, one of the foremost proponents — at least publicly —
of human rights and the Geneva Conventions."
—
Om bombningarna de senaste veckorna:
"The recent bombings in London and Sharm el-Sheikh, Egypt, came as
punishing one-two blows to me, pushing me to ask the question that I
know many Muslims ask: Why do young people who are supposed to be my
brothers or sisters in faith terrorize innocent civilians to make a
point I can scarcely fathom?"
Om hennes bild av USA i världen:
"Growing up in the United States, I have learned that we
Americans stride across the world’s stage with an assured gait, a
confidence born of the belief that we act in the interest of freedom,
democracy and an ineffable yet essential goodness. The images that have
pulsed through me since my youth are of an ascendant America, an icon
of liberty and hope."
These are the reasons my
parents immigrated here, the reasons so many Muslims have come here.
Rooted in this reality, I reject everything extremists say, every
excuse they make, and I see only my reality and their misguided outlook."
"These incidents, and others, loom as large in the minds of
moderate Muslims as 9/11 does in the minds of Americans. The Muslims I
have spoken with, and many others I know, have stressed that these
events contribute to their formulation of history, their sense of what
is right with this world, and of what is horribly wrong. It is these
incidents, however, that are taken up by extremists and used to justify
acts of violence that, by their very nature, are unjustifiable. And
thus, the worldview and anxieties of mainstream Muslims are painted
with the black brush of extremism."
As a Pakistani
relative in Australia said, mainstream Muslims "do not support
bloodshed. What they do support is a representation of their concerns.""As I continued talking to Muslim friends and relatives in
Britain after the first London bombing, this point became clearer, as
person after person expressed moral repugnance at the attacks in London
and Egypt, but still showed concern and frustration about what is
happening to Muslims daily.But representation is often difficult to find, he said, expressing what is becoming a familiar sense of frustration."
—"Those bombers were
brainwashed," a Scottish relative said of the London Underground
bombers. "They hear about Muslims dying in Bosnia, Chechnya, Iraq,
Afghanistan, and emotion takes over." The bombers, she continued,
wanted revenge, even if it made no sense, even if it was wrong."
Det som inte är något nytt men som jag ändå tror går att konstatera är att det ligger ett mycket stort ansvar på alla oss icke-muslimer. Vi måste förstå den frustration som finns. Det räcker inte med att Tony Blair bjuder in ett antal muslimska ledare till samtal på 10 Downing Street.
Vi måste bidra till det öppna samhällets framtida existens genom att inte fortsätta dela in människor efter hudfärg eller religion. Vi ska fördömma och motarbeta de som riskerar detta samhälle – ett krig mot ondheten i världen, inte ett krig mellan folkslag och religioner.
Det fanns väl ingen sansad europé som i slutet av 80-talet i sin vildaste fantasi kunde tro att ett inbördeskrig likt det i Jugoslavien skulle bryta ut med etnisk rensning som följd.
Om vårt minne fortsätter vara lika kort kommer liknande händelser att ske igen. Det finns ingenting som säger att det inte dyker upp ett antal frustrerade män (det är oftast män) nånstans i Sverige med en förblindad bild av hur lösningen på världens orättvisor ska rättas till i form av självmordsbomber mot oskyldiga civila också i vårt land.
Jag har ett exempel i vardagen om fördomar som kan te sig ganska oskyldiga, men som i en förlängning är små, små frön till något annat.
I dagens Borås Tidning (ej på nätet) står följande:
"Personal från en butik på Kvarngatan stoppade en polispatrull och uppgav att de blivit hotade.
Händelsen inträffade vid 12-tiden i går förmiddag efter att en man i 40-årsåldern kommit för att lämna tillbaka en barnvagn han köpt för över 1½ år sedan. När han nekades blev han mycket upprörd och personalen kände sig hotad."
Jag var inne i samma butik nån timme senare och hör då en av personerna som arbetar i butiken återge denna historia för en kund. Hennes avslutning lyder så här:
"Han kommer hit och ska lämna tillbaka gamla använda saker som stått ute
och rostat. Han säger att vagnen har stått inne, men en barnvagn rostar
ju inte om den stått inne. Och jo, det var ju givetvis en utlänning. Man ska inte säga så, men det är oftast så det är."
Kundens svar var inte ett dugg bättre:
"Jo jag kan tänka mig att det är så"
Nu vet jag inte om hon med utlänning menar dansk, finne, libanes eller något annat. Det är själva andemeningen i vad hon sa som spelar roll – att ens komma på tanken att dela in sina kunder, eller andra medmänniskor för den delen, i annat än otrevliga och trevliga kunder eller bra och dåliga, är inget annat än ett frö med oacceptabla tankar om andra människor i ett öppet demokratiskt samhälle.