Fasa över terror i London – men Irak då?
Idag har vi blivit påminda om sårbarheten i det öppna samhället. Ett
sprängdåd i centrala London med just nu (19.30) 37 döda och över 350
skadade. Oerhört ledsamt, men tyvärr inte alls oväntat. Jag är
överraskad att det inte hänt tidigare.
En sak som är ganska
anmärkningsvärd är hur detta nu uppmärksammas av media och ledande
politiker i västvärlden som, självkklart, med all rätt fördömmer dåden.
Tony Blair uttalade sig:
Det
här är inte en attack mot ett land, utan mot alla nationer och mot
civiliserade människor överallt. De som har utfört de här dåden har
ingen respekt för mänskligt livMen hur mycket bryr sig dessa politiker,
och människor i allmänhet, om alla civila dödsoffer i terrorattentat
som sker var och varannan dag i Irak sedan flera år tillbaka?
Förnuftiga
människor säger att alla är lika värda, men det är först när olycka
drabbar oss själva i västvärlden som det får den uppmärksamhet som
eländet förtjänar.
Ett enkelt exempel: Hur många dagar hade vi
brytt oss om tsunamikatastrofen i sydostasien om där inte befunnit sig
en enda svensk eller annan europé? Förmodligen lika kort tid som vi
brydde oss om alla dom 20000 människor som dog i
jordbävningskatastrofen i staden Bam i Iran för några år sedan.
Bara den senaste månaden har minst 387 civila dödats
i olika attentat i Irak. Om detta ser/hör/läser vi notiser om, oftast
ingenting mer. Sedan starten på befrielsen av Irak har minst 23000
civila dödats.
Update:
Markus har skrivit några läsvärda rader om gårdagens tragiska händelser.
Jag
har fått några reaktioner på mitt resonemang i texten ovan. Som tillägg
kan jag säga att våra känslor för olika personer och platser skiljer
sig åt – jag berörs inte lika mycket av när farbror X dör som när
farbror Y gör det. Vi är inte mer än människor…
När det kommer
till politiska ledare i världen, som företrädare för demokratin i
västvärlden måste media och politiker, i stora och små sammanhang,
hålla en korrekt linje oavsett om det handlar om London, Bagdad eller
nån annan del av världen. Hur trovärdig är annars propagandan för
frihet och demokrati i västlig tappning?