I väntan på den rätta känslan

Det har tagit längre än jag trodde att slicka såren ifrån lördagens varv och den mindre trevliga upplevelsen under andra halvan av loppet.

Dels har jag varit sliten och dessutom har motivationen sviktat en del.

Varför jag mådde illa så som jag gjorde vet jag fortfarande inte. Särskilt inte då det släppte ganska snart efter loppet. Att jag känner mig sliten kan jag nog ändå konstatera beror på att jag faktiskt tränat relativt mycket månaden innan Varvet och att jag så sent som en vecka före sprang 2 mil var nog 1 mil för mycket för mig och något som bidrog till den slitna känslan jag haft och fortfarande har.

För att jag ska vara pigg och fräsch i ett så pass långt lopp behöver jag uppenbarligen släppa på träningen mer och tidigare.

I onsdags genomförde jag det första träningspasset efter varvet – 5 km på löpband och 20 minuter styrka. Fortfarande stela lår då…

Nu är det lördag och det är fortfarande en gnagande känsla av att formen och kroppen inte riktigt är med.

Imorgon blir det ett löppass och jag hoppas verkligen att det då blir utan en gnagande känsla av att det inte är bra.

Onsdag nästa vecka ska vi springa Blodomloppet 5 km med jobbet. Det har senaste 3 åren varit loppet där det är fullt ös från första till sista steget. Planen är inte annorlunda i år – hur långt öset räcker återstår att se.