Redo för Amsterdam!

Efter milloppet i Borås den 14 september, där jag putsade mitt PB med 9 sekunder från förra året så är frågan hur många ytterligare sekunder jag kan springa snabbare än så här?

Faktum är att jag sedan 2014 nu har sänkt tiden två gånger med totalt 21 sekunder, från 44:08 till 43:47, och loppet i lördags var rent taktiskt och praktiskt genomfört välbalanserat och med kraft kvar att spurta sista dryga kilometern. Utrymmet till en ännu bättre tid i lördags handlar möjligtvis om max 10-15 sekunder.

Så frågan är om jag kanske kan nå ner till 43:30, eller kanske 43 blankt en alldeles perfekt dag, men att det är där min peak på 10 km finns?

I alla fall kan jag tro det så länge som jag tänker fortsätta springa längre sträckor och det är samtidigt just på dom längre sträckorna som möjligheten fortfarande är mycket större att springa snabbare.

Någonstans kan jag tänka att jag faktiskt är nöjd med att decenniet mellan 40 och 50 ha lyckats springa så pass snabbt som jag lyckats göra på 10 km.

Om några veckor är det dags för ett nytt försök i ett maratonlopp. Amsterdams platta gator är platsen och med det ändå goda förutsättningar att kunna springa ett lopp i en jämn fart utan påverkan av sugande stigningar.

Formen är god. Bra löpträning kombinerat med styrka under ett par månaders tid. Tre mil i helgen som var i ett tempo något långsammare än vad jag funderar över är det som ska gälla i Amsterdam.

Framför allt känner jag att det finns en kraft, när jag kommer till backar, som jag saknade under förra hösten inför New York Marathon. Om kroppen bara får slippa förkylningar så finns en bra grund just nu.

Exakt vad som blir min målsättning är en fråga för veckan innan loppet, men att jag återigen vill ta mig under 4 timmar är ingen hemlighet. Det har passerat mer än två år sedan det skedde senast och nu är det faktiskt dags igen tänker jag!

Så det enda målet som är säkert är mitt bronsmål i Amsterdam Marathon: SUB4 timmar.

Just Amsterdam är troligtvis det sista loppet för det här året. Ett år där jag tog aktiv hjälp med min träning januari-maj och allt var tydligt mycket bättre när Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon närmade sig. Tyvärr spolierades ju möjligheterna att också visa det i verkligheten med den skada som stoppade båda dessa lopp.

Rätt deppigt en stund men när det hela blev bra mycket snabbare än vad jag anat så har sommaren och början på hösten ändå varit en bra period och kanske, kanske kan jag få utväxling för det jag genomfört sedan årsskiftet i årets sista lopp?